Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Axel Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Västerås läroverk på den tiden ensamt bland alla
landets hade den gamle Ekelunds lärobok i historia
och inte Odhners — något som ju kom illa till pass
för dess forna lärjunge, då han inträdestalade i Sven-
ska akademin om Odhner. Ett barndomsminne av
denne hade han ju inte. — Västerås hade den fördelen
med sig, att det då var en liten stad med landsbygden
tätt inpå. Den som ofta och länge gav sig utom hans
hank och stör, det var Karlfeldt. Skogen var honom
tidigt kär liksom dikten, men för båda närde han även
skygghet. Men naturligtvis tillhörde han den vittra
gymnasistföreningen och skrev vers i dess tidning.
Det dröjde i alla fall till 80-talets början innan något
vart synligt i tryck av hans hand — och det trycktes
under fullkomligt ogenomskinliga märken. Då hade
han gått igenom den för utvecklingen av hans natur-
sinne betydelsefulla årliga skilsmässan från hembygden
under terminerna och återföreningen med den under
ferierna. Karlfeldts hembygd har visserligen inte
Leksands eller Rättviks landskapliga skönhet — Säter-
trakten tillhör icke riktigt på allvar Dalarna, säger
Almquist i inledningen till »Amorina» — men är likväl
fager och intagande nog. Dalälven flyter bred och
mäktig genom nejden från synrand till synrand; bort-
om åsarna hörs Avesta fors »dovt som en surrande
humla»; bördiga breda sig åkrarna på älvstranden, där
säden gungar bugnande gul mot skördetiden; längst
i söder står Långhedens barrskog, sträng och mörk,
som infattning.
Ur detta landskaps skönhet och stämningar stiger
hans dikt. Någon gång ser han sitt land som färgers
och linjers rike, oftast som människors och djurs hem-
vist; sällan och sent gör han det till mottag och sinne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
