Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
barndomen kärt och oförgätligt landskap av dröm,
historia och svärmiskt uppfattad verklighet. Många
gånger sedan återvände Levertin till sådana skild-
ringar av sin sköna hemstad: »Stockholmsidyll» i »Le-
gender och visor», de båda litterära studierna över
Bellman, »Hemlösa» i tredje diktsamlingen och sist i
»Stockholmsnaturen i svensk dikt», texten till prins
Eugens tavlor (1905). Helt säkert äro dessa förtju-
sande bilder av
det Stockholm vävt av sol och sånger,
av daggklart hopp och anad salighet,
som man får skåda några korta gånger,
när man är tjuguårig och poet.
något av det bästa han skrivit, där de visa honom både
som skildrare, drömmare och historiker, ty liksom
Pope i 1700-talets England, Goethe och Theodor
Fontane i 1800-talets Tyskland ansåg även Levertin
att naturen, alltsedan Rousseaus tid så oerhört över-
skattad, måste stå tillbaka för det mänskliga, att en-
bart i studiet av människan, i vidgandet av hennes
kännedom om sig själv och hennes omfattning låg
utvecklingen och det intresserande. Han kunde inte
vänta sig alltför livligt instämmande häruti från sina
ursprungliga meningsfränder, hos vilka den alltifrån
Linnés tid nästan jämt härskande överskattningen av
naturvetenskapen möttes med en på de samtida ut-
ländska strömningarna grundad förkärlek för en na-
turvetenskaplig uppfattning och ringaktning för hu-
manistisk bildning. Men i hans Stockholm är land-
skapet på en gång stämning, fantasi och historia, det
är landskapet där Bellman sjungit, där Almquist
drömt och uppviglat andarna, det är ett landskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
