Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
Han vågar tvärtom sätta opp sitt eget emot det
stora goda. När han sjunger om sin stjärna, vars
ljus getts alltför svagt från hans sol, då förebrår han
solen straffet för denna svaghet, som ej var hans fel.
Men han säger trotsigt:
Min stjärna var ändå väl något värd
trots fläck och försvagat ljus,
en än milt lysande vänlig härd
för mig och mitt fattiga hus.
Det lyste av mitt om allt där var,
det var gott, fastän ej likt ditt.
»Det lyste av mitt» — i nöd och förtvivlan lyser
det likväl av det som är hans eget, hans personliga.
Uteslutande på en enda punkt är det som Frödings
grubbel riktar sig. Förhållandet mellan gott och ont,
den moraliska frågan är den som tager hans intresse.
Jag har här ovan anfört hans ord om att ingen får
anses god och ingen ond, utan alla ha något av gott
i sig och alla kunna anses goda innerst inne. Fröding
är aldrig vad man menar med en tvivlare, hans upp-
fattning är barnsligt, okonstlat enkel och ljusare för-
hoppningsfull än man skulle kunna tro av hans vemod
och hans klarsyn på den mänskliga själviskheten. Vår
pina skapa vi själva. Fördömelsen, de eviga straffen
är en saga. Vi ha. makt att förlåta oss, och i detta
ligger räddningen. Fröding menar för egen del på fullt
allvar, vad han uttalade som sin förhoppning i »Ny-
köpings gästabud», att »för agnars ondhet bränner
ingen vetet».
Likväl måste han ta sin tillflykt till en försoningslära.
Det är ju inte nog detta som förklaring, att det högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
