Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Svenska ord belysta genom slaviska och- baltiska språken.
Anmärkas bör, att accenten i svenskan afviker från den i
högtyskan gällande, men är lik den ryska. Detta kan väl icke
till-skrifvas någon senare inverkan från ryskan, utan sannolikt har
ordet i detta afseende rättat sig efter den i äldre svenska brakliga,
nu föråldrade sidoformen:
Pitschcr (så skrifvet hos Weste 1807), förut pitser, pitzer, af
mlågt. pitzer; nht. peUchier, äldre pitachir (hos Luther), betschier,
mht. pitschier. — Denna form är visserligen också af samma
slaviska rot som föregående, men saknar motstycke i slaviska språken,
hvadan den torde vara en på tysk botten uppvuxen biform.
Wei-gand tänker sig här en ombildning med romansk ändelse af det
polska pieczq,é, samma ord, af hvilket peUchaft är lånadt, ehuru
från annan slavisk munart. Emellertid är svårt att finna någon
närmare likhet med den polska formen än med de andra slaviska
formerna af samma ord. Med den romanska ändeisen menar
Wei-gand väl nominaländelsen .-ter (lågt. -êr> som motsvarar fr. -ier),
eftersom han från substantivet petschier härleder verbet petschieren.
Emellertid synes vårt ord vinna en bättre förklaring, om man
tänker sig detta såsom sekundärt, uppkommet just ur verbet, och
antager, att detta är ett denominativt verb bildadt med den romanska
verbal-ändelsen -ieren, lågt. -êren af den ursprungliga formen
pet-schat, petschet med bortkastande af stamslutet -at, -et. Sålunda
fick man tvänne synonyma verb, mht. verpiUchieren och
verpeteeha-ten jämte h varan dra, hvaraf lätt kunde framkallas ett piUchier
såsom sidoform till petscfiat.
Prålli plattbottnadt lastfartyg, fornno. prámr, no. praam, d.
pråm: alla formerna väl lånade från lågtyskan; mlågt. mht. pråm
m.; ndl. praam, nht. prahm m., prahme f. Då ordet saknas i
romanska språken, men finnes hos de flesta slaviska folk i en sådan
form, att det måste anses som ett gammalt slaviskt ord (om också
ej kändt i synnerligen gamla urkunder, jfr Mikl. Lex. 658), ry.
porom (parám väl yngre skrifsätt), pol. prom jämte pråm, böm.
pråm, serb. kroat, pråm, så har man allt skäl att tro på lån från
slaverna. Den polska formen pråm är oregelbunden, men kan lätt
vara lånad t. ex. från tyskan i senare tid såsom sidoform till det
äkta polska prom (Schmidt Voc. II 135).
Detta slaviska ord sammanställes af Grimm (Wörterb. III
1247) såsom rotbesläktadt dels med grek. nsqáfjka öfverfart, dels
med nht. fåhre, vårt färja, således af samma rot som vårt verb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
