- Project Runeberg -  Svenska ord belysta genom Slaviska och Baltiska språken /
29

(1881) [MARC] Author: Fredrik August Tamm - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svenska ord belysta genom slaviska och baltiska språken. 29

1T8, att ett liknande ord finnes allmänt hos kelterna: fornir. lusa,

l¾*«, hvilket ord i likhet med det fornnordiska ordet betyder såväl

ört i allmänhet som särskildt lök (W indi sch Irische Texte 673).

Då iriskt s9 ss kan vara uppkommet af ks, tänker sig Hehn, att

germanerna möjligen lånat ordet från kelterna i en äldre form med

Jcs och behandlat s i slutet såsom germanskt nominativmärke(?).

Hehn inlåter sig icke på frågan, om det germanska au sålunda kan

förklaras.

Jämför man utan afseende på de keltiska formerna det
germanska ordet med det slaviska, så kan au i det förra möjligen väga
något till förmån för den meningen, att slavenia snarare äro
låntagare från germanerna än långifvare. Ty slav. u kan alltid
förklaras ur ett äldre au; men för att germ. lauka- skall kunna vara
slaviskt lånord, förutsattes ett slaviskt *lauko- med diftong au
o-förändrad på den tid ordet lånades (jfr köpa).

Plog» fsv. plogher, isl. plágr, mlågt. plöch in., gammal-eng.
plow (från 11 årh.. Hehn 482), flit. phluog o. s. v. Ordet finnes
hos alla slaviska folk, fksl. plugu m. o. s. v. (litau. pliugas lånadt
från slaviska språk, Br fick ner 120). Att det icke är rent
germanskt, framgår tämligen säkert af det begynnande />, dessutom är
det ej kändt i angelsaxiska och gotiska.

I urkunder känner man ordet tidigast i longobardiska lagen på
600:talet i uttrycket plovum (var. ploum, plobttm) aut aratrum (i
ack. sing.). Se Grimm Gesch. d. D. Spr. 56, Hehn 482. Grimm
antager, att tyskarne lånat från slaverna och sammanställer plugu
med gr. nlolovj sanskr. plava skepp, i det han tror, att ordet älst
betydde just skepp (jfr Weigand). Att ordet kommit från
slaverna, antages också af Lottner Zschr. XI173; emellertid kan
dennes anmärkning, att germanerna hafva andra inhemska uttryck, got.
hoha, samt fsax. erida, isl. aràr (sv. årder = trästock), icke
tillmätas någon betydelse, då äfven slaverna hafva sitt radio, fksl. ry. ralo
o. s. v. (jfr litau. arklas) af roten ar (slav. or) plöja.

En motsatt mening, att slaverna hemtat sitt plugu från
Tyskland, förfäktas af Hehn, som tror, att ordet från början utgått från
keltiska folk. Han stöder sig därvid dels på ett ställe hos Plinius
med osäker läsart, som tolkas så, att en förbättrad form af plog
skulle uppfunnits i Rætien, dels på sin egen uppfattning af
kulturutvecklingens spridning i allmänhet från kelter till germaner och först
i andra hand till slaverna. Emellertid kan det näppeligen sägas
vara bevisadt, att slavernas åkerbruk stod lägre än germanernas på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:13:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svslabal/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free