Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska ord belysta genom slaviska och baltiska språken. 31
Skatt, fsv. skatter, isl. skattr; got. skatts o. s. v. i alla
germanska språk i flere betydelser: a) mynt, penning, b) afgift, c) i
fornfrisiskan (sket, schet) nötkreatur, boskapsdjur, o. s. v. Till
begreppsutvecklingen är ordet analogt med lat. pecunia samt med
germ. fehu, sv. fä, som i vårt fornspråk ofta betyder egendom,
i-synnerhet rörligt gods, äfvensom med grek. xTtjvog. Hos slaverna
fins ordet allmänt i betydelsen nötkreatur, boskapsdjur: fksl. skotu,
nyslav. skot i alla språken 1).
Af t i stanislutet synes, att lån mellan slaver och germaner
ägt rum. Och ’då samgermanskt tt är svårt att förklara genom
kända ljudlagar, äro germanerna här sannolikt låntagare. I got.
åtta fader, fht. atto, mht. atte, ätte, kan man möjligtvis tänka på
själfständig nybildning «ur naturljudets alltid rinnande källa»
(Lo11-ner, Zschr. XI 167), men äfven här kan misstänkas lån från det
slaviska *otu (fornböm. ot), som förutsattes som stamord till det
samslaviska otäci fader; jfr ock grek. &%%a o. s. v.
Stolpe, fsv. stulpi, stolpi m., fornno. stolpi, isl. stálpi, no. d.
stolpe. Ordet finnes visserligen i mlågt. stolpe, stolpstucke, men det
är troligen lånadt, åtminstone delvis från svenskan, då det på ett
ställe omtalas såsom en svensk handelsvara. I äldre nederländska
lär det ock förekomma hos Kilian (1623), men då det är alldeles
okändt i nuvarande språket, kan man också här misstänka tillfälligt
lån i följd af handel med nordiska trävaror. Men dessutom finnes
ordet i litau. stulpas (antagligen ryskt lånord, Briickner 139),
samt i alla slaviska språk: fksl. stlupu, ry. stolp, serb. stup (af
*stlp), pol. stup, böm. sloup (af äldre slup, stlÜp) o. s. v., alla
hänvisande på en grundform *stulpu, som antingen kan vara en
ursprunglig form eller af ett urslav. *stilpu (Schmidt Voc. II 31).
Nära till hands kunde ligga att föra vårt ord till verbet stjälpa*
fsv. stiœlpa, som synes varit ursprungligen starkt till sin böjning
(Rydqvist I 199 f.). Af samma rot finnes utom norden mlågt.
stulpe, stolpe lock, hölje, stolpen v. lägga på lock, hölja öfver (nht.
stälpe och stolpen från lågtyskan). Men att skilja det nordiska
ordet från det slaviska är lika svårt som att härleda detta senare
från Skandinavien. Också antager Lott ner Zschr. XI 174, att
nordborne lånat ordet från Ryssland.
’) I fornryska betyder skotu äfven skatt, penningar (Mikl. Lez. 849),
troligen genom inverkan från Skandinavien på Varägernaa tid (Thomsen
Urspr. d. Buss. Staates» 135).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
