Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
Svenska ord beljBta genom slaviska och baltiska språken. 39
varit obrnklig hos de gamle romarne och icke med visshet uppvisad
i literaturen förr &n i slutet af 4:de århundradet e. Ghr. (se t. ex.
ordet sella i Du Cange’s Gloss.).
Sik m. en fisk, Goregonus eller Salmo lavaretus, isl. sikr m., no.
sik m. I danskan kallas samma fisk helty i tyskan schnepel, lågt.
snepeL Däremot återfinnes det nordiska ordet i finska siika, vidare
i baltiska språken och i ryska i två former med olika konsonant i
slutet: litau. sykis m., sykè f., lett. sikay siga, sige f., ry. sig, allt
betecknande samma fisk som vårt ord; lillry. sik däremot enligt
uppgift hos BrÜckner 131 om en annan fisk, Gobitis tania. Man
kan svårligen undgå att tänka på lån mellan ryssar och balter.
Det sannolikaste synes vara, att man bör utgå från den ryska
formen med g såsom äldre form; ty k i lilhyskan och i baltiska
språken torde kunna bero därpå, att enligt den ryska slutljudslagen
äfven formen sig uttalas med k för g, när detta står i slutet, således
i nom. sing., hvaremot g blir svårare att förklara ur ¾. Att de
baltiska formerna äro lånade, är sannolikt äfven af formväxlingen
i öfrigt.
Om man jämför den nordiska formen med det ryska sig
ensamt, så kan under förutsättning, att g är ursprungligt, från formel
synpunkt sedt ordet få gälla såsom ett gammalt för germaner och
slaver gemensamt ord. Men icke förefaller det mycket sannolikt,
att ordet skulle gått förloradt hos alla de andra germanska och
slaviska folken och glömt sig kvar endast hos skandinaver och ryssar.
Antagligare är, att ordet vandrat genom lån från folk till folk, och
af redan antydda formella skäl snarare från ryssarne till oss än
omvändt. Det nordiska k synes lättast att förklara ur det ryska
g, om man kunde få antaga förmedling af det finska siika, då som
bekant k för ett främmande g där är regelmässigt. Om möjligen
äfven hos de baltiska folken lån från finska munarter kan antagas,
eller om t. o. m. ordet från början kanske är hemma hos finska
folk, äro frågor som vi måste öfverlåta åt den finska
språkforskningen att besvara.
8ill9 plur. siUar (siller i Göta dial.), fsv. sild f., fornno. sild
(isl. sild) f., plur. sildr (sildr), no. sild f., plur. sildar, d. sild. I
samma betydelse finska silli. Ordet finnes också på nästan hela
det slaviska språkområdet: ry. seld’ f., demin. selêdka; lillry. demin.
seledec, oseledec samt selêdka; hvitry. seledzéc; pol. éled£ m., böm.
sled m. (ja-stam), serb. sled f. (i-stam), kroat, sledj f. På baltiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
