- Project Runeberg -  Svensk språklära samt kort öfversigt af svenska språkets och litteraturens historia /
156

(1839) [MARC] Author: Anders Fryxell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 2. Språk-prof ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156

Mot hennes spotska blick, förnuftets mognad ställ.
Ve den, som, för alt tro sig säll,
Af andra måste ses, af .andra sådan dömmas.
Som trånar för sig sjelf, och häldre än att glömmns,
Dör främling i sitt. eget tjäll.

Min son, haf bygden kär, var känslig för naturen:

Man hårdnar under konstens band.

Byt stadens täppta barm mot sjöar, skog och land;

Se träden utom skrank, och fågeln utom buren.

Säg ofta: det är här, naturen menskan ställt;

Här var dess hjerta rent, och hennes tillstånd sällt.

Det är ej bär dess dvgd sin första bana funnit,

Det är bland slussar, hvalf, kolonner, torn och slott.

Hon lasten pryda lärt, förtryckets boja fått

Och hennes kungars blod för upprorsbilan runnit.

Så ljuf som skördens glans, som gräsets bädd så len

Är hjertats känsla här och hvart begär den väcker.

Det hårda brottet föds bland dessa block af sten,

Med hvilka det till skyn en jemnhög panna sträcker.

Förstå den svåra konst att åldras med behag!
Naturen blifve här din tröst, liksom din regel.
Den sol, som nedergår, ännu sin skönhet har;
Och seglarn, som från sjön sig inåt hamnen drar,
Med sakta vaggad fart, och sammandragna segel,
Behagar än vår syn, och håller skådarn qvar.
Hvar tid sitt värde har, sin daning, sina seder.
Erfarenhetens dag ger vigt, om den g<jr tung.
En grånad filosof är mensklighetens kung.
JVIen det är rätt, min son, att åldern saknar heder,
När han är barnslig nog att vilja synas ung..

Min son , ett sorgligt ord skall min Predikan sluta.
■*Gifs en fullkomligt säll, bland jordens barn? Ack nej!
Ät ingen dödlig gafs, alt oupphörligt njuta.
Allt lider ömsevis. Hvarför? Det vet jag ej.
Det gifs ett sätt likväl, att mildra lifvets öden:
Gör godt, i tysthet följ det gömda qvalets fjät;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:14:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsprakl/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free