Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 2. Språk-prof ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
all Söderns veklighet, och saknar dess. behag.
Naturen lede dig! Hon gaf for skilda zoner
åt sederna sia färg, åt språken sina toner. —
I Söderns paradis, der solens milda kraft
uppammar sjelfsådd skörd och kokar drufvans saft,
der himlen jemt’är blå, och i en evig sommar
orangens gull slår opp och lagrens krona blommar,
och mellan bäckars sorl oeh vestanvindars gång
sjelf språket smälter bort i lena toners sång:
der bjöd naturen sjelf den glada menskan njuta.
Hon leder nöjets dans och knäpper sångens luta,
och lifvet, fritt för sorg som för behofvens hot,
är yppigt, som den jord, som blomstrar for din fot.—
Kring Roms besegrare, kring Odens ätteläggar
hon gjutit isfylld våg och murat fjällens väggar.
Utöfver snöklädd trakt med dristig hand hon satt
det stormbebodda moln, den norrskenslysta natt.
Se kring dig. Flammande kring fjällen fästet svänger;,
utöfver forsens svall förvägna klippan hänger;
och skogen, hvart du går ^ omgjordande din stig,,
står hög och allvarsam och blickar ner på dig.
Här sjunker dal v\d dal, der klyft på klyfta lastad
står opp, i hedendag af jättehänder kastad.
Tätt öfver skuldran hän de höga stjernor gå;
i klippan växer jern och männer deruppå.
Här vill naturen se det enkla, allvarsamma,
här vill i torftigt bo hon stora sinnen amma.
Här vandre fri och stolt bland fjällarna en ätt,
som sjelfmant gör sin pligt och kräfver ut sin rätt*
och i sin enfald vis, uti sitt armod ärad,
omfamnar faran glad , och döden oförfärad.
Så växte fordom opp bland tallarne en slägt,
som kufvat Österns våld och Söderns 4>äfvan väckt.
O! Sveas fordna darr..o! fädrens gudaminnen,
i seklers långa natt [ skymten och försvinnen.
I sången lefven qvar! Den liden Or förbi,,
då trygg sons klippans rot, som himlens vind så fri,,
och närd utaf den skörd, som på hans täppa groddeT.
Europas segrare i Nordens hyddor bodde.
För ära och for rätt, för kung och föste t land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
