Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klara vakna blå ögonen och det hurtiga skicket ägnad
att vinna soldatkungens bevågenhet; otvifvelaktigt hade
han åtminstone blifvit godkänd efter Fredrik Wilhelm I:s
kungliga alnmått under de långa männens glansperiod.
Konung Fredrik kände dessutom väl hans fader och
glömde nog ej den oförfärade skrapa, som den svenske
grefven och d. v. riksrådet gifvit honom, konungen och
segerherren.[1]
Efter två års studier vid den preussiska
militärakademien blef han vid 15 år konfirmerad af dennas
pastor, F. Herbst, som å ämbetets vägnar intygade:
Dass der Herr Friedrich Bogislaus, Graf von
Schwerin, wärend seines Aufenthalts auf der Königl.
Academie militaire zu Berlin von mir in der
evangelisch-lutherischen Religion unterrichtet und seines Glaubens von
mir eingesegnet und confirmiert worden, auch darauf
zur Bestätigung seines Glaubens das heil. Abendmahl
empfangen, solches wird hiermit attestirt. Der
_____________
1 Då hertig Carl år 1770 aflade ett besök i Berlin samtidigt med
att hans broder, kronprins Gustaf, gjorde en resa till Paris, uppdrogs det
åt riksrådet, grefve Schwerin, att vara hertigen följaktig. Man trodde i
Sverge, att en nära anförvant till den store fältmarskalken skulle ses
med välbehag vid det tyska hofvet. Men konung Fredrik hade på grund
af något skvaller fattat fördom emot honom och ansåg den rättframme
mannen helt enkelt som en obelefvad tölp. Han visade honom därför
öppet förakt, och när vid taffeln talet rörde sig om, att man kunde läsa
en persons karaktär i hans drag, vände konungen sig till grefve Schwerin,
fixerade honom skarpt och sade, att särskildt dumhet lätt syntes i en
persons ansikte.
Grefve Schwerin lät sig ej bekomma, han besvarade lika stadigt
konungens blick; och svarade med tonvikt, att H. M:t i detta stycke
bedrog sig, »ty mången kan i mycket vara bornerad, fast han är kvick
i ett och annat, men att kvickhet, kväfd af fördomen, vittnar om föga
snille«.
Detta gjorde verkan, och från den stunden åtnjöt grefve Schwerin
mycken aktning af Fredrik II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
