Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anlag och sökte undvika allt, som kunde gifva dessa en
förvänd riktning; hans åsikt var, att man aldrig kan
utbilda barnet till en ädel människa, om man genom
»slaf-viskt tvång undertrycker den frihetsanda, som är hvatje
människa af naturen gifven»; han ville icke, att
uppfostraren ständigt skulle hålla barnet i ledband, utan vänja
det vid att tidigt handla på eget ansvar. Omsorgsfullt
studerade han sina barns anlag och vakade öfver att allt
det goda, han trodde sig finna hos dem, på ett sundt sätt
skulle näras och utvecklas.
Lidelsefull älskare af historia, hade han angående
dennas studium bildat sig en egen, själfständig och för
denna tid ny åskådning, som han nedlade i sitt historiska
verk »Staternas historia», hvarom mera längre fram.
Vid sina barns uppfostran sökte han praktiskt
förverkliga dessa teorier. Resultatet blef, att för de unga
barnen stodo historiens hjältar i lefvande gestalter fram,
manande dessa gossar inne i deras lilla barnkammare
att en gång som män blifva dem lika.
Om den yngste af de två1, Wilhelm, har fadern
själf berättat, att anekdoten om Themistokles, som
elfva-årig vid ryktet om Miltiades’ hjältestrider mörkt suckade:
»Miltiades’ segrar ge mig ingen nattro», gjorde så djupt
intryck på den äfven elfvaårige västmanländske gossen,
att man under lång tid hörde honom ständigt mumla
för sig själf: »Miltiades’ segrar lämna mig ingen nattro.»3
1 Barnflocken växte så småningom till nio, sex söner, af hvilka
flera dogo i späd ålder, och tre döttrar.
* Fr. B. v. Schwerin » Grundlinjer till staternas hist*. Afdeln, l sid. 21:
— »Med bilden af Miltiades och Themistokles i sin själ», fortsätter
fadern, som med berättigad stolthet i sitt verk skapar ett äreminne
åt sin tappre son, »gick han 15 och ett halft år gammal, dit inslcriftei^
graverad på hans sabel, kallade honom — i striden, för Äran och Foster•
landet. — — — Måtte de, hvilkas kall det är att bilda ynglingen till
man för kommande tiders hehof, förstå att därtill begagna historien!» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
