Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ingen har», så slutar han, »på länge dött så
allmänt beundrad och saknad som denne 15-årige
yngling. Tro mig, min wän, och tackom Gud, som
hädan-kallat honom — hade han lefwat, så hade i stället för
beundran afund och ilskna blifwit hans lott, — Farwäl
min bäste wän!»
Under tiden sitter den sörjande modern ensam
hemma. För de barn, hon äger kvar i barnkammarens
skydd, berättar hon om den tappre broderns död. Och
om höstaftnarna, när de små somnat, störtregnet piskar
mot rutorna och stormen hviner öfver de öde fälten,
sitter hon ensam och skrifver.
mark och Norge. Andra betwifla det. Jag tror, att hwad som sker, så
Ur det bedrägeri. Konungen har skickat en parlamentaire til general
13uxhöfden angående — jag wet icke Invad. Buxhöfden swarade att han
icke wille communicera sig med Konungen, endast med Klingsporre eller
swenska Nationen. Konungen har derpå l&tit Klingsporre skicka en
Laquai i sit liwré til London, som i går återkom. — — —
Landt-wärnet kommer dagligen i land från galerer och canonslupar och sätter
foten i land endast för at dö. 10 å 14 dagars resa, beständig rodd,
intet tak öfwer hufwudet under nätterna, ingen annan föda på sjöresan
än bröd och salt fläsk, liggande om nätterna p& klipporna, då, för att
wärma hwarannan, de wräkt sig den ena pil den andra, och alltid några
om morgnarna, då de skulle embarqueras, ihjälfrusna, som då kastats i
sjön. De komma till Stockholm, man tar emot dem för att inqwartera
dem — huller om buller wräker man dem i husen. De förnäma
Bor-game, som ej kunna uthärda att se lusiga warelser, lega bort sina
inqwar-terade till andra upp mot Skanstull som wilja winna på dem, dit föras
«le, föräta sig — kunna ej motstå det hastiga ombytet från köld till
wärme och dö utan skiötsel och eftersyn. Ingen officer wet hwar han
har sit folk. — — Nu funderar man på att låta dem gå hem, nakua och
sjuka. Det enda, som tillbakahåller från denna grymhet är att man
befarar att man ej får igen dem ett annat år — med ett ord, det är så
fasligt allt hwad man hör och ser att ehuru nedrighet, känslolöshet,
oduglighet hos denna Nation icke suprenerar mig, så är dock hwad man
hör och ser revolterande. Huru kan man willa köpa sig från förbindelse
all ined ömhet wårda lidande medmänniskor I Man will blott tadla de
som Hro åfwan om en, men sjelf will man tadelfritt få handla barbariskt.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
