Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dc vanliga. Man torde kalla dem fördomar. Må så
vara; de hafva blifvit mig kära och skada ingen. Jag
tror, att i ett konstitutionelt samhälle, där den upplyste
och hederlige medborgaren också är något, och det i och
genom sig själf, borde aldrig nådetecken och ordnar
tilldelas andra än tjänstemän; att den enskilte medborgaren
ej bör eftersträfva annan utmärkelse än den, som
aktningen förlänar, och att, hvar helst man annorlunda handlar,
länder det till undergräfvande af de medborgerliga dygder,
som likvisst utgöra en konstitutionel stats enda säkra
grundval.
Jag är ej den ende, icke ens här i landet, som hyser
denna fördom. Man tror tämligen allmänt, att de
gunstbevis och ordenstecken, som förlänas åt de icke i tjänst
varande personer, dem H. Mt. naturligtvis icke annat
än medelbart kan hafva lärt känna, endast förlänas åt
dem, som uttryckt en önskan att af desamma blifva
delaktige, eller som snällt vandra i ministrarnas fotspår.
Jag skulle ej vilja, att man om mig tänkte vare sig det
ena eller det andra.
Men oafsedt mina fördomar har jag skäl att anföra,
dem tvifvelsutan E. K. H. — — lärer värdigas gilla.
Konungens ministrar hafva sedan långt tillbaka
plägat vid hvarje riksdags slut utdela belöningar åt dem
bland folkombuden, som till deras nöje utöfvat ett mera
märkbart inflytande på förhandlingarna. Vid förra
riksdagens slut lät man sålunda tilldela stjärnor åt två
medlemmar i det »utomordentliga utskott», hvars ordförande
jag var, och i livilket allt arbete varit på min lott.
Ordförandens uteslutande undföll icke allmänheten; det är
till och med först genom denna samma allmänhet jag själf
kom att märka det, ty jag har ej den vanan att fästa min
uppmärksamhet vid hvad som rörer mig personligen,
när fråga är om staten. Jag tror ej, att detta lilla straff
skadat mig i allmänhetens tankar; ty den har sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
