Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var just under den ofvannämda bekanta i
mars-debatten, som Schwerin hade en af sina glansstunder.
Anckarsvärd hade några dagar förut väckt motion
om indragning af alla ministerplatser utom i London och
Petersburg; den ytterst skarpt formulerade motiveringen
utgick från det svenska folkets betryck och fattigdom,
särskildt skattebondens stora nöd: det vore tid, att icke
rikets ständer längre läte begagna sig till täckelse åt
ministérens känslolöshet för landets bästa, utan genom
vägran af alla nya anslag visade, att de gjort hvad de
kunnat och att skulden för oredan hvilade uteslutande
på ministéren.
Denna motion väckte en viss oro hos regeringen,
och grefve B. B. von Platen fick i uppdrag att söka
förmå Anckarsvärd att återtaga sitt förslag. Ståndets
ledamöter fingo särskild uppmaning att mangrant
infinna sig, och på aftonen den i mars var därför hvarje
plats på riddarhusets bänkar besatt. Vid första ljudet
af grefve Plåtens »något hesa och illaljudande» stämma
tystnade allt sorl i salen. Ju lifligare talaren blef, dess
mera ryckte han åhörarna med sig; skallande bifallsrop
från salens alla höm afbröto honom oupphörligt, och
när han efter att punkt för punkt hafva bemött friherre
Anckarsvärd slutligen utbrast: »i fäderneslandets namn,
vid allt hvad heligt är besvär jag friherre Anckarsvärd
att taga tilllbaka sin skrift», ljöd det som en storm
genom salen: »vi besvälja friherre Anckarsvärd t,1 och
dess emellan ropen: »häf ut honom, ut med honom!»
En samtida berättar: Anckarsvärds hela
riksdagsmannakall berodde af detta ögonblick. Hans vänner
misströstade, då de sågo honom uppträda till själfförsvar,
blek, försagd, sväfvande på målet, med afbrutna ord,
nedstämd ton, slagen uppsyn och haltlösa fraser. Han
nedsteg åter från bänken, hälsad af några enstaka,
1 Protokoll föt Ridd. och Adeln t8jj. II, 43—55*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
