- Project Runeberg -  En svensk storman : en bild från Karl Johans dagar /
170

(1901) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

löfte att bli ordförande i Statsutskottet, hvarigenom han
skulle erhålla makt att främja sin finansplan.

Det har äfven sedermera öppet uttalats, att en
vägran af honom att emottaga denna post skulle ofelbart
gifvit de båda närmaste riksdagarna en annan gång och
karaktär, ty något beslut om myntbestämning och
realisation hade då med all säkerhet icke blifvit fattadt.

Planen för den stundande riksdagen var således i
det hufvudsakliga uppgjord mellan regeringen och grefve
Schwerin, och detta blef alls ingen hemlighet.

Ilan fick uppbära mycken bitterhet från sina
partivänner, hvilka förebrådde honom att hafva förrådt sin sak.

Men, som visadt är, »grefve Schwerins sak» var
intet annat än fosterlandets väl, och hvarje väg att främja
detta var honom lika naturlig att vandra. Hans »sak»
var alltid det positiva; han ville icke endast bryta ned
det redan bestående, utan bygga upp, skapa nya bättre
former; den opposition däremot som utan honom, men med
Anckarsvärd som ledare, hädanefter förde striden, var
oftast allt för negativ. —

Riksdagens viktigaste ärende var just
myntbestämnings- och realisationsfrågan, det vill i korthet säga,
frågan om sättet att gifva fast silfvervärde åt bankens
sedlar, som blifvit utgifna i sådan mängd, att banken ej
mäktade inlösa dem, hvarför de successivt fallit i värde.

Under hela riksdagen, som varade från 1828 till
1830, streds det om denna svårutredda sak.

Grefve Schwerins hälsa led mycket af att det gick
så långsamt; han greps af ångest — ej för att dö, ty
döden hade han aldrig fruktat, men för att dö utan att
hafva hunnit genomdrifva detta sitt sista värf i statens
tjänst.

För hans lifliga, nu af sjukdomen — svårt
hjärt-lidande — ömtåliga och retliga lynne var hvarje dröjsmål
outhärdligt; mer än någonsin hatade han tröghet och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:15:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svstorman/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free