- Project Runeberg -  En svensk storman : en bild från Karl Johans dagar /
177

(1901) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då lät den döende mannen för sista gången kläda
sig; han kunde ej gå ett steg, utan bars ned i vagnen,
som långsamt förde honom bort till riddarhuset, där
öfverläggningen just pågick.

Denna afbröts oväntadt af landtmarskalken grefve
de la Gardie, som reste sig och med en viss högtidlig
klang i rösten förkunnade, att grefve Schwerin i detta
ögonblick befunne sig utanför riddarhusets portar; han
föreslog, att ståndet samfäldt skulle emottaga honom.

Som en man reste sig församlingen och gick med
landtmarskalken i spetsen att möta den döende
folkrepresentanten, i hvars blå ögon lifvet ännu en gång flammade
upp. Med blottade hufvuden och under djup tystnad
följde de i procession, allt jämt företrädda af
landtmar-skalkcn, när grefve Schwerin bars uppför trappan att
yttra sitt sista offentliga ord.

Med möda höll han sig upprätt, men hans röst
hördes tydligt genom tystnaden i salen; missmod röjer sig
äfven nu i hans tal och ångest att ej kunna tillräckligt
öfvertyga:

»––––––Jag ber Ers Excellens, jag ber Ridder-

skapet och Adeln förlåta, att jag begärt ordet. Min röst
är matt och svag, den torde föga höras; måhända vore
det ock bättre, att den förstummades. Icke min tid
blott kan fordra det — tiden i allmänhet, så säger mig
min aning om denna riksdag, torde göra, att den icke
kan höras.»

Han uttalade sin förundran och sorg öfver att Rikets
Ständer lämnade »den heliga lofven och försäkran
ouppfylld», som de afgåfvo 1830, och hans röst höjer sig till
något af sin forna kraf, när han slutar:

»Ännu en gång underställer jag Ridderskapet och
Adeln denna min åsikt: jag hemställer, om ej det bestämda
förklarandet — banken skall öppnas till växling på utsatt
dag, hända hvad som hända vill — utgör enda möjlig-

Eh svensk storman. I 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:15:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svstorman/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free