Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förvaltningen och rättskipningen. - 4. Rättsskipning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig, huruvida den anklagade är skyldig eller icke.
I Sverige förekommer icke jury annat än vid
tryckfrihetsmål; däremot deltager, såsom vi nyss hört, i
underrätterna på landet nämnden.
För att sörja för lagarnas efterlevnad har
staten rätt att begagna straff. En ond gärning
kräver efter det allmänna föreställningssättet
vedergällning, fastän långt ifrån alla onda gärningar här på
jorden äro straffbara enligt mänsklig lag.
Straffen avse i övrigt att avskräcka från brott, att skydda
samhället mot farliga förbrytare men därjämte
även att, om möjligt, framkalla den brottsliges
förbättring eller återföra honom till laglydnad.
Straffen voro i äldre tider mycket grymma, och
sanningen sökte man ej sällan framtvinga genom
tortyr. I Sverige har emellertid tortyr varit
förbjuden alltsedan Gustav III:s tid. Dödsstraff
användes fordom ofta, även för mindre förbrytelser.
Numera ha i de flesta länder straffen mildrats och
användningen av dödsstraff inskränkts samt dessa
ersatts av frihetsstraff. I några länder är
dödsstraffet avskaffat. I Sverige förekommer det
ännu men användes sällan. För svårare brott
förekommer i stället straffarbete, som kan ådömas på
livstid eller ett visst antal år. Straffarbete
åtföljes ofta av förlust av medborgerligt förtroende för
alltid eller för viss tid. För mindre brott ådömes
fängelse, i regeln ej över två år, eller böter. 1906
antogos lagar om villkorlig straffdom och villkorlig
frigivning. Under vissa förhållanden uppskjutes
verkställigheten av ådömt straff; om den dömde
sedermera under viss tid uppför sig oförvitligt,
förfaller hela straffet. På samma sätt kan den dömde
under vissa förhållanden, efter att ha utstått en del av
straffet, sättas på fri fot och, om ej något nytt brott
mellankommer, efter en tid erhålla full frihet. –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
