Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom öfver henne fom ett högre öde, hur han lofvade
trohet in i döden, och derpå ftår det närvarande med
dubbel bitterhet för hennes Ijäl. Den älfkade for bort,
och nu, tillägger hon med klagande ironi, eger hon en
annan, fom hon ej velat ha: forgen. Och vid alla deffa
djupt vemodiga minnen frampreflar, allt efterfom tanken
ftannar, hennes bröft en fuck af forg och förtviflan, ett
oh, fom i tonerna får ett förklaradt uttryck. Vi rå ej
för, att utläggningen ger få föga begrepp om dikten;
men vi kunde ej afhålla ofs från att yttra några ord om
denna perla bland folkvifor.
Stundom fynes hela det förflutna lifvet för den
saknande fom én enda ftor olycka, en ftändig anledning
till klagan, ehuru alltid miftningen af »vännen» utgör
fjelfva flutpunkten i denna kedja af forger. Sä känner
Veftmanlandsflickan, fom ljunger:
När jag var ett litet barn, begrafde de min mor;
Intet var jag gammal, när de jordade min far.
Hvad fkulle jag intet förja?
När jag kunde valla, vea* fe’n och vända flag**,
Intet var för tungt för mig, och intet var i lag.
Hvad (kulle jag intet förja?
Allrameft (1 förjer jag den vän jag gaf min tro;
Långt är himmelen från jord, långt gick han från fitt ord.
Hvad lkulle jag intet förja?
Fyra långa år få har jag väntat på min vän;
Kommer han tillbaka, blir det bättre igen.
Hvad (kulle jag intet förja?
Liten fogel qvillrar uppå rofendeqvift;
Sorgeliga ijunger den, fom vännen fin har milt.
Hvad (kulle jag intet förja?
Den ftilla, här af ett framlkymtande hopp mildrade
fmär-tan har ockfå klädt fig i toner, fom tolka hela det
för-kroffande i Ikilsmeffan, allt det ljufva fom Ikall ligga i
återfeendet, om det en gång inträffar. Omqvädet är i
denna vifa högft karakteriftifkt, emedan det utgör Ijelfva
grundtanken i denfamma, hvilken af de båda föregående
verferna i hvar ftrof för hvar gång olika belyfes. Det
är ej blott hela den klagandes förflutna lif, utan äfven
naturen, fom likfom uppmanar henne att förja. Ty af
* Hugga ved och fora den till hemmet. ’
** Vända det flagna höet på ängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
