Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fynas meft tillkomna för att ledfaga ringdanfar och
en-fkilda danfande par, då de gamla lekarne deremot
be-fkrifva ett på mer dramatifkt fatt utveckladt och mer
fammanfatt händelfeförlopp. I erfättning (kånka de ej
(allan ganfka fina och vackra ideer och vändningar; men
för att ej trötta genom upprepningar, göra vi bäft i att
ej längre fyffelfätta ofs med dem, helft de i alla fall ej
erbjuda något (a egendomligt och kraftigt fom de gamla
folklekarne, hvilka ligga utanför vårt ämne. Vi förbigå af
famma (käl en underfökning rörande det på vexel- och
famfäld fång grundade, fåledes dramatilka, föredraget af
många bland våra äldre folkvifor, fom fäkert af ålder
varit brukligt; men utan tvifvel förtjenar detta förhållande
en utförlig och omforgsfull granfkning.
Innan vi (krida till de rent mufikalifka folkalftren,
kunna vi ej underlåta att fom haftigaft nämna några ord
om de mänga egendomliga danfar, fom ännu bibehållit
fig i vårt land och, ledfagade af en ofta herrlig mufik,
flerftädes utgöra ett af den yngre befolkningens meft
omtyckta nöjen. Stundom ftä de på gränfen mellan
danfar och lekar, t. ex. den i Bohuslän öfliga
fifkardan-fen, fom vid mufik pantomimifkt framftäller dörjning
(met-ning med handref) på is och utföres af tre perfoner, den
ene föreftällande fi(karen, de båda andra fi(kköpare. Men
merendels utgöra de danfar i ordets vanliga bemärkelfe,
och oftaft är utförandet lika (könt, fom fvårt att belkrifva,
emedan det förnämligaft beror på de invecklade
rörel-fernas fnabbhet och ftyrka. Bland de landsändar, der
de meft egna och vackra formerna förekomma, nämna
vi Dalarne, Veftmanland, norra Bohuslän (»Håttebygden»)
och Vermland. Det fiftnämnda landflcapet är vida kändt
för fina märkvärdiga och om det lifligafte folklynne
vittnande polfkor, jöfshär’s-, fryksdals- m. fl., likfom för de
ypperliga tonvifen. De meft underliga, men ändå vackra,
träffas hos »nolhåttarne»: få åttamänningen,
fexmännin-gen, fpringedanfen m. fl.
I mufikalifkt hänfeende åter torde flera andra orter
dela äran med de nämnda. Ända uppifrån Refsunds
focken i Jemtland ha vi en karakteriftilk och vacker
»björndans», och Helfingland, Uppland, Södermanland,
Nerike och Öftergötland ge ej heller vika i frågan om (köna
melodier. Och deffa toner äro ej blott (köna (vi minnas
den verldsberömda »Näckens poftka»); de genomandas
äfven af en oemotftåndlig dansväckelfe, en yrande luft,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
