Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordning, fom bland annat belade bruket af fontanger med
3 dalers årlig fkatt, ur fitt fangelfe tilhander fin fru,
Helena Löfgren, en ljungande epiftel, der det heter: »I veten
huru troligen och ofta jag har både bedt och förmanat
eder att i fynnerhet lägga bort allt franfyfkt krus, hvad
det må vara, fontanger, ännebuffar eller bands eller
kläders uppfattningar eller annan fåfäng och främmande
prydning», och vidare: »Så ville jag intet för ioo daler,
att min huflru och barn fkulle tillika med mig komma
på böter för franfyfk högfärds lkull. Det vore
fanner-ligen en djefvulfk fkam, jag fom för mänga år tillbaka
har få mycket talt och fkrifvit emot denna förbannade
högfärdsdrägten». Till och med kyrkans ypperfte ftämde
fullkomligt in i deffa fanatifka tänicefätt. Så berättar den
utmärkte Jesper Svedberg i fin egenhändiga
lefvernes-befkrifning om fin förfta huftru, Sara Behm (f 1696):
»När alla (kulle den tiden draga den fyndiga och
förar-gerliga hufvudbonaden, fom kallas föntange, nödgades
\ hon följa hopen åt och (a bära’n Men då hon fick
’i höra, att en ko på Gotland hade med mycken pino,
qval och vånda och ömkeligt bålande burit fram en kalf
med föntange (!), (a tog hon fin och fina flickors fontanger
och kaftade dem i elden, görande ett löfte, att hon och
barnen, (a länge de voro under hennes magt, aldrig (kulle
j bära’n mera.;»/ Så långt gick faledes det prefterliga nitet,
att man till och med uppdiktade och utfpridde hiftorier
om järtecken och underbara mifsfofter, för att riktigt
grundligt (krämma den lättrogna hopen från detta
förhatliga fontangebärande. Och ändock hade ej ens detta
»fromma bedrägeri» åfyftad verkan, i thy att fontangen
blef allt allmännare och mer omtyckt; och fjelfva
preft-fruarna måfte, fom vi ofvan fett, uppbära hårda
tillvitel-fer af fina män för flärd i detta fall.
Men ftriden utkämpades ej blott från predikftolarne
och i umgängeslifvet: äfven i litteraturen fann den ett
uttryck, och detta är det för ofs meft intreffanta. En
polemik uppftod, utan tvifvel en trogen fpegelbild af
åfig-terna hos det fträngt finnade prefterfkapet å den ena och
den förnäma verlden ä den andra fidan. Den
reprefen-teras af tvenne, hvar i fitt (lag färdeles underhållande och
innehållsrika lkrifter, hvilka utkommo åren 1690 och 1691,
och dem vi här fkola taga i närmare (kärfkådande, ej
blott fåfom i den förevarande frågan af ftor vigt, utan
ock (afom trogna exponenter af de tvenne ftarkafte vind-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
