Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dragen inom dåtidens hela andliga atmoffer: den
ortho-doxa och den ratidnaliftifka( uppfattningen af lifvet.
Nicolaus Bergius, en nitifk, men något exalterad
preftman, flutligen generalfuperintendent i Lifland (f 1706’,
var 1690 kyrkoherde vid franfkt-lutherfka förfamlingen i
Stockholm. Drifven af ifver för federna utgaf han detta år
en högft egendomlig fkrift, fom’ uppges vara en
öfverfätt-ning från tyfkan och förmodligen ockfå är det, faftän vi
ej kunnat upptäcka något tryckt original för denfamma.
Defs mycket roliga och för tidens fmak betecknande titel
lyder oafkortad (med förnyad ftafning) fålunda: Välluficns
tvänne blåsbälgor, näml. den höga fontangen och de blotta
brofien, genom hvilka de alamodifkc kätt- och flättja
al-Jkandc qvinnor uti fina egna och månge dåraktige
mans-perfoners hjerta förfi upptända en oloflig kärleks- och
äl-Jkogs-gnifia och fedcrmci’a den få uppblåfa, att hon uti eti
outfägelig ängfians-låga utbrificr och Jladnar. Allom, men
fymicrligcn det med dygd och ära bekrönte qvinnokönet till
en välment efterrättelfe oclt-varning bcjkrcfnc och till trycket
befordrade af ERNESTO GOTTLIEB (Sthm 1690. 8:0).
Redan denna pålkrift karakteriferar förträffligt den okände
författarens ftåndpunkt och tankereda: pä famma gång
han befkrifver de tvänne blåsbälgar, fom flärdfulla
qvinnor bruka, tillegnar han fm bok »det med dygd och ära
bekrönta qvinnokönet», fom redan genom detta epithet
tyckes böra fritagas från »varning». Öfverfattaren, fom
ej namnger fig, har tillagt ett företal, deri han förfäkrar,
»att man, hvad denna materien angår, ftraffat och
predikat år ifrån år», och äfven begagnar tillfället att nämna
något om »männernas högfärd», den han dock urfäktar
dermed att de för fruntimrens fkull varit tvungna dertill.
»Ty huru», fäger han, »fkulle man drifta fig, uti ett med
guld, perlor, demänter, gyllenduk och dylikt beklädt
fam-qväm, utan demantefkofpännen, chamererade rockar,
borderade gehäng, af pointe de France förfärdigade
hals-och armekläden, men allrameft höga långa peruker,
hvil-kas fronter med damernas fontanger till bredden, höjden,
längden likafåfom kämpa, att låta fig fe?» Boken är
för-fedd med en allegorifk titelgravyr, föreftällande en herre
och ett fruntimmer* i tidens drägt, fammanlänkade med
* Denna figur, i forftorad fkala och befriad från fin kedja, finnes
troget återgifven i vårt träfnitt. Dragten beflår, fom fynes, af kjortel och
robe med fiäp, fontange med långa hängande fidoflycken, långhandfkar
och folfjäder.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
