Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bålet (I, 140 ff.), eller den af ÄTTERBOM intagna, men
omarbetade (I, 204 ff.).
Mellan utgifvandet af Theclas i:a och 2:a del
utarbetade MÖRK en öfverfättning af en fortfättning på
Afiatijka Banife *, författad af en vifs J. G. HAMAKN (ej
den bekante författaren af famma namn); och år 1754
utgaf han Åtjkilliga målningar på månnijkliga finnen, der
han ej utan framgång trådt i Labruyére’s fotfpår. Blott
förra delen utkom. Ändtligen vilja vi ej förbigå ett
ungdomsarbete af honom, hvilket, han dock förft ganfka
fent utgaf: Tanke-Spel kalladt Eugenia eller den
förvillade välmening**, ehuru det ej egentligen tillhör
profa-epiken. Det är nämligen urfprungligen ett drama på
vers i fem akter, hvilket författaren federmera företagit
fig att interpolera med några korta berättande
anmärkningar på profa. Att få verkligen fkett, bevifas deraf,
att man vid läsningen alldeles kan öfverhoppa de
pro-faifka mellanftyckena, utan att fammanhanget det minfta
lider, blott man uppmärkfammar, hvem fom är den
talande. Utan allt tvifvel är detta arbete författarens
tidi-gafte. Han yttrar fjelf i företalet: »Ämnet till denna
dikt har länge varit iamladt och det förfta utkaftet gjordt
redan i de yngre åren, men den är nu omftöpt och
fullbordad i de åren, fom göra hand och tankar tyngre.»
Stycket är utan egentligt värde, men lemnar imellertid
en intreffant blick in i gången af MöRKS utveckling
och bidrager färfkildt att förklara hans böjelfe för att i
fina romaner infläta längre tal fåfom ett arf frän den tid,
då han fyfflade med dramatik. Tillätes att våga en
gifs-ning, hvarför MÖRK på äldre dagar vidtog fin underliga
bearbetning, få torde orfaken kunna fökas deri, att det
dramatifka ftycket urfprungligen fpelar på fkilda tider
och rum, och att fåledes en förfl: fenare vunnen
kännedom om dåtidens ftränga dramatifka enhetsreglor förmått
författaren till fin åtgärd, hvilken med allt fkäl fjelf kan
betecknas fåfom en »förvillad välmening».
Som vi redan anmärkt, blef MöRK utan egentliga
efterföljare. Hans förtjenft ligger deri, att han, i fyn-
* Sjelfva Aftatifka Banife, af. Heinr. Anshei.m von Zieglkr und
Kuphauskn, utkom i fvenfk öfverlättning af Alexander Roswall 1741.
— Andra delen af Afiatifka Banife. Sthm 1747. 8:0. — Enligt
Hammarskölds uppgift (kall (lutet vara tillagdt af fvenfka öfverfättaren;
något fom förf. ej varit i tillfälle att efterfe.
** Wefterås 1757. 8:0.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
