Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kötsliga finnen. Nej. Min affigt är faft mera, at flå ned
de orena luftar, och tända up en glöd, genom hvilken
hjärtat må lyftas från jorden till Himmelen, och från fa-
fångeligheten til det, fom varaktigt är.––-Jag pockar
i mitt ftoft, där jag tråkar, endaft på Sanningen af de
Sedoläror, fom här inblandas, och dem jag pafiat efter
det rättefnöret, fom aldrig kan fela.» Ja, han anfer fig
förbunden till en vältalig urfäkt derfor, att han valt
romanens form för fin undervisning. »Någon torde tänka»,
fäger han, »at Trones helgade Smycken flculle räka i
förakt, då de blifvit fattade i en fådan mantel, fom luftan
ofta brukat at dåra oförfigtiga ögon med. En
Hjälte-Saga är ofta en fkål, i hvilken luftan frambjuder et
fka-deligt gift, och den brukas nu här fåfom et gyldene
Käril, at frambära någon faft af Liffens Källa. Dock ho
vet icke, at det blomfter, fom fuges af ormar, kan ock
mätta et bi, och af en ftjelka kan både et fkadeligt gift
och en föt honung beredas. — — En hedning fjunger
för fin flair-gud, och David i fin andakt fjunger för fin
och hela verldenes Skapare. I dikter uppenbarar Adonis
för fin Venus fin orena glöd, och i en ljuflig dikt prifar
Salomo den heliga kärlek, fom är imellan Liffens Förfte
och Själen. Judith och Tobias, fom ej äro annat, än
finrika dikter, och dock utan förargelfe brukas i vår
Förfam-ling, tala til mitt förfvar.» Likadan är WEXELLS
uppfattning. »En vifs Autor», heter det i hans företal, »hvilken ej
nekar nyttan af detta flags Sedolärande, är likväl af den
tankan, at det, förmodeligen vore olönad möda, om man
företog, at fkrifva någet uti detta ämnet vidare; fedan,
(efter Autors mening,) näftan alt är fkrifvit, fom kan
med nöje och fmak, fkrifvas häruti.––––Häraf veder-
lägges dock intet, at en och samma fanning kan vara
lika nyttig och behagelig, om hon äfven fkulle mötas,
på flere ftällen; hälft da hon, hvar gång, giör fig, i ny
drägt, angenäm. — — Jag har––––––afmät hvar enda
rad, på hvilken någon tanka, af betydelfe, finnes, efter
en invärtes öfvertygelfe. Jag har fiåledes trodt mig
frambära, för det Allmänna, idel fanningar» o. f. v. Med ett
ord: undervifandet, uppbyggelfen är för defla författare
hufvudfak, berättelfen endaft »en drägt för fanningen»,
»ett gyllene käril att frambära faft af liffens källa», d. ä.
det underordnade medlet. Dock märker man redan hos
WEXELL, att det didaktifka elementet är något
inflic-kadt, utifrån tillkommet, då det hos MÖRK på det inner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
