- Project Runeberg -  Svenska studier /
104

(1869) [MARC] Author: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

råder ungefär famma ton, fom i den nyfs omtalade
romanen, om man undantar, att den måhända vunnit i
finhet och urbanitet. Defsutom har han här och der
inflätat poetifka ftycken, meft öfverfättningar, men af
tämligen underordnad förtjenft. Att frimuraretal och
vifor ej fattas, förftås af fig Ijelf.

Genomläfer man Säfströms företal och efterfpråk
till den förra romanen, får man full vifshet om hans
theoretifka uppfattning af denna konftart; och hans
mot-fättning mot Mörk framftår äfven i dem fåfom i vifs mån
medveten och affigtlig. »Om jag», fäger han, »ingen ting
mer uträttat med alla mina ark, än at du, min Läfare,
då och då haft något at fkratta åt och at roa dig med,
få har jag ändå vunnit något; men om du vil tillåta mig
at et ögnableck förfvara deffa mina fofter, få torde jag
dock kunna vifa dig någon ögonfkenlig nytta.» Detta
lyckas honom dock ej färdeles. Hufvudfakligen hoppas
han, att hans hjeltes, Stappelmans, öden »kunna tiena
vår Ungdom til varnagel, at akta fig för de
vidlyftigheter fom brutit halfen af få många Ynglingars välfärd.»
Som man finner, är detta intet annat än en ny upplaga
af den gamla liften att måla välluften med förkärlek,
men fätta dit djefvulsbilden bredvid. Han håller ej heller
mycket på denna »nytta», utan upprepar tvärtom flere
gånger, att han egentligen fkrifvit för att roa fig och
andra famt derjemnte, fom han fkämtfamt tillägger, »at
härigenom vinna litet penningar till min dageliga
ut-komft.» Svårligen lär man kunna gå längre i realijtijk
åfigt om dikten. Äfven om fin fkrifart förfäkrar han,
ej utan en vifs ironi, att han ej kan berömma den: »jag
vet, at min penna är trubbig.» »Jag fkrifver få godt jag

homme utkommo förfta och andra boken i Amfterdam (3: Paris) 1745
anonymt. Denna romans författare var Prévost. Men, fom den ej
var afflutad, utgaf federmera prof. Ei.éazar Mauvillon (likaledes
anonymt) en ny upplaga af denfamma, tillökt med en af honom författad
fortfättning, under titel: Mémoires cTun honnete-homme, revus, corrigés,
augmentes (Cun fecond volume, et imprimés fur un nouveau manufcrit
de l’auteur, publié par mr. de M**»*. Torne 1, 2. (Dresde 1753. 8:0.)
Denna upplaga är det, fom af Säfström begagnats för hans ganfka fria
och i fynnerhet i början mycket förkortade öfverfättning. Prévost’s
roman ligger till grund för (f. I—165 af denna, Mauvillons för det
följande, till och med f. 431; men (lutet (till och med f. 562) är original

af Säfström, enligt hvad han fjelf upplyfer i ofvananförda not («-

denna Svän(ka [edition] är mäft fyratio ark vidlyftigare än den
Fran-fylka uti hvilken ftörre delen af de mäft betydande händelfer till (lut
fak nas »).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:15:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svstudier/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free