Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af lifvet må vifferligen till ftor del fkrifvas på de franfka
förebildernas räkning; men redan fjelfva urvalet af
fitua-tioner och deras fkildring vittna dock om en vida finare
bildning och ftörre umgängeserfarenhet än SÄFSTRÖMS
grofkorniga framftällningar. Naturligtvis faknas ej,
fär-deles i fenare delen, drag af tidehvarfvets frivola anda
(t. ex. lord Kermalecks hiftoria il. 134—154^; dock ger
den fig ej på ett allt för ftörande fätt tillkänna. En vifs
torftighet i uppfinningen är äfven vid närmare
granfk-ning märkbar, oaktadi ftoffets fkenbara rikedom och
om-vexling. Likartade uppträden, t. ex. räddningar ur
lifs-faror, ftrider vid öfverfall o. d., upprepas flere gånger
utan fynnerlig fkilnad. Stilen är defsutom torr och
fran-fyfkt ftel, men noga öfverarbetad och riktig, häri en
motfats till SÄFSTRÖMS lifliga, men ofta felaktiga profa.
Scenerna äro klart uppfattade och framftällas med en
omtänkfamhet, fom gör författarens anläggningsförmåga
heder. Äfven karaktersteckningen har i hans roman
gått betydligt framåt och (kulle fäkert lyckats än bättre,
om ej berättelfens form af autobiografi lagt hinder i
vägen derför.
Rålambs anfpråk fom författare äro ytterft fmå; de
inhemtas af det korta företalet, der det heter: »Någon
fkiljaktighet är 1758 uti et Sällfkap om det Svenfka
Språkets mer eller mindre behag och lämpelighet i
Kärleks-Händelfers befkrifning, är urfprunget til detta lilla
.Verket. Änfkönt mindre kunnog och ärfaren i Svenfka
Språket, vågade jag påftå görligheten at fkrifva något i
det Ämnet, fom i anfeende til Språket ej (kulle blifva
ofmakeligt. Någon- fördom och, kärlek til mit
Modersmål, torde kanfke hos mig bidragit, at flå vid mina
tankar. Man uppmanade mig at förföka fkrifva något
Original, och ingalunda hålla mig til öfverfättning.» Det
är faledes för honom blott fråga om att bevifa fpråkets
»lämpelighet i kärlekshändelfers befkrifning»; och med
denna blygfamma förefats till utgångspunkt har han
onekligen uppnått en flutföljd, fom är ganfka vacker.
Det bevifas bäft deraf, att utöfver hans ftändpunkt nådde
knappt den fvenfka romanen under hela det för fvenfka
diktens utveckling eljefl få gynnfamma guftavianfka
tide-hvarfvet, af fkäl, fom det här ej är tillfället att
fram-lägga. Hans i tiden närmafte efterföljare, en af de högft
få romanförfattarne under Guftaf III, var den redan
nämnde fortfättaren af hans romans förra del, Erik Er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
