Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är ej blott behofven, med hvilka den unge, fig
utbildande då har att kämpa, utan äfven tvifvel på fin
kal-lelfe och oro föf fin utveckling. Men den fom fegrande
genomgår denna rening, han har ockfä vunnit mycket,
mycket.
Andersfon arbetade ihärdigt, med faft förefats att bli
verklig konftnär, umbar och förfakade manligt — och
(log figjgenom de dubbla hindren. Så fmåningom
började allmänheten fäfta fig vid namnet Nils Andersfon
få-fom tillhörande en framätgående talangfull genremålare.
Allt mer och mer tillvunno fig hans taflor
uppmärkfam-het för den frifka naturfanning och den ofökta humor,
fom i dem uppenbarade fig pä ett behagligt och
anflå-ende fätt. Genom denna gunft från publikens fida blefvo
hans taflor allt mer efterfökta, få att han flutligen 1851
kunde på egen bekoftnad företaga en, ehuru kort,
konft-refa i utlandet. Senare erhöll han offentligt underftöd
och uppehöll fig åren 1854—1856 i Paris, der han
oförtrutet ftuderade äldre och nyare mäfterverk och någon
tid begagnade COUTURIERS undervisning. Återkommen,
blef han den 7 maj 1857 medlem af fria konfternas
akademi och den 30 maj f. å. vice profeffor i teckning.
Jemte Boklund var han mycket verkfam för den
nybildade målningsfkolan och utnämndes den 17 juni 1858 till
ordinarie profeffor. I denna egenfkap fkulle han fäkert
kunnat verka mycket godt, likfom han genom nya
arbeten fkolat bidraga att rikta vår inhemfka konft, om ej
en allt mer tilltagande fjuklighet lagt fina ftarka fjättrar
på hans kropp och fjäl. Efter flerårigt ryggmärgslidande,
fom på fifta tiden orfakade de fvårafte plågor, afled han
ändtligen i Vaxholm den 19 juni 1865.
Andersfon egnade fig i början af fin bana med
framgång åt hiftoriemåleriet: derom vittna taflor, fådana fom
»Erik XIV med fin familj» och »Syndafloden». Men
fnart fann han dock fin kallelfe ligga åt ett annat håll,
landfkaps- och genremålningen, med hvilken han fedan
uteflutande fyffelfatte fig. Han valde dervid med
naturlig förkärlek fcener ur folkets och den nordifka naturens
lif till föremål för fin penfel. Ofta framtittar en glad
och oförarglig fkalk ur hans fmåtaflor, men alltid känner
man, huru innerligt förtrolig målaren är med fitt ämne,
och att han ftuderat både folk och land på ett vida
grundligare och egentligare fätt än flertalet af dem, fom
flyktigt göra deras bekantfkap på en kort artiftfärd eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
