Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att inan hade en gentleman framför sig. Han
var också en person med bildning och goda
kunskaper — vilket på den tiden, han levde, man
tyvärr icke kunde säga om alla svenska
tidningsmän i Chicago.
Torssell var en egendomlig och självständig
natur, som var både omtyckt och hatad. De
småsinta och trångbröstade — och sådana finnas
överallt — kunde ej förlika sig med hans
uppträdande.
De s. k. brackorna — sådana skola finnas, så
länge som världen består — ägnade honom så
gott som dödligt hat och försökte på alla
upptänkliga vis att skada honom.
Men Torssell gick detta oaktat framåt med
lika högburet huvud som alltid, ej fästande sig
vid småsaker och icke aktande hundglävs.
Bildade människor översågo lätt med den
originelle mannens små fel, för att finna det
guld, som låg på botten av hans hjärta.
Och där fanns gott om guld. Hans goda
hjärta förnekade sig aldrig. Han kunde giva
bort sin sista skärv åt en behövande.
Han var en »musikmänniska» som få. Hans
fader hade varit violoncellist vid k. hovkapellet
i Stockholm och lärare vid Musikaliska akademien.
Torssell hade ända sedan barndomen lärt sig
älska musiken. Han hade ett kolossalt
musikminne och spelade utmärkt väl piano, om än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
