Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herrskapet Brusell — Horatio och Ophelia
— hade en hund, som hette »Figge», och
även denne hade de fört med sig innanför
scenen.
Denna hund kunde dricka bier, som den
värsta kalv kunde dricka mjölk. Och när
vålnaden — alias C. A. Tolléen — gick och hälsade på
kaggen mellan kulisserna, följde »Figge» troget
med och fick i en bleckbunke sin beskärda del.
»Skål på dig, Figge!» sa’ C. A. Tolléen.
Men Figge sade ingenting — bara viftade
på svansen, och tittade se’n i bleckbunken, och
då han inte fick mera, började han stormtjuta,
så att det hördes långt ut i salongen.
»Håll käften på dej, Figge!» sa’ C. A.
Tolléen.
Men Figge höll inte käften.
»Det är bäst jag fyller rackan», sa’ C. A.
Tolléen, och det gjorde han också.
Efter det Figge lapat i sig tillräckligt med
öl, var han verkligen i dubbel bemärkelse
»djuret», och vålnaden-Tolléen var vänlig nog att
bära bort honom och lägga honom i en skamvrå,
där han fick sova ruset av sig.
Den roligaste episoden inträffade emellertid i
fjärde akten. Kusken Holson hade kommit till
den åsikten, att »Hamlet» var egentligen en
mycket tråkig pjäs. Publiken var ej häller
vidare nöjd med hundtjutet och »kulissraseriet» samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
