Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordet, »men vi svarade ’oui’, emedan detta är
nästan den enda franska, vi kunna. Vi begrepo
inte det minsta av vad monsieur Maurice yttrade.
Och vad stjärnorna beträffar, bruka ju vi
reporters bära sådana lika väl som herrar detektiver.»
»Pauvre Maurice!» säger Sarah, och så
kastar hon sig ned på en divan och faller i den
våldsammaste av alla skrattparoxysmer. Maurice
mäter oss med arga blickar, medan Gus och jag
stå och förvåna oss över, att den största av
tragedienner kan skratta så våldsamt.
När hon lugnat sig något, beder hon oss vara
välkomna följande dag mellan klockan 2 och 3
på Auditoriumhotellet.
»Men,» tillägger hon, »hade det inte varit
för min stackars Maurice, som skänkt mig det
här nöjet, hade ni aldrig fått någon intervju,
mina herrar reporters. Tacka honom!»
Vi buga oss djupt för Maurice, men denne
ser så arg och olycklig ut, att Sarah faller i en
ny paroxysm av skratt, om möjligt våldsammare
än den förra.
Då hon något hämtat sig, räcker hon oss
sina fingerspetsar att kyssa. Vi avlägsna oss,
medan vi bocka oss för monsieur Maurice, som
fortfarande ser arg ut, och för de båda
kammartärnorna, vilka se ut som de mest levande av alla
frågetecken — förutsatt nu, att frågetecken kunna
leva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
