Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och ju mera han ropar, desto ivrigare bli
musikanterna, desto mera infernaliskt — om
möjligt — oväsendet. Det låter, som om alla
avgrundens makter sluppit lösa.
När kinamännen, andfådda och svettiga,
äntligen slutat sin musik till Bellman-Confucius’ ära,
komplimenteras de på det högsta av Higgins och
Hip Lung, och eder ödmjuke tjänare kan ej
häller annat än tacka dem — för att det är slut,
tänker jag emellertid för mig själv . . .
En del av gästerna avlägsnar sig nu. Hip
Lung är nog generös att inbjuda Higgins och mig
samt några av sina landsmän på middag i
restaurangen.
Det blir en äkta kinesisk middag med
hajfenor, svalbon, och andra sorts läckerheter, som
europeisk smak och europeiska magar ha svårt
att komma underfund med, men som John
Chinaman värderar lika högt som en äkta
stockholmare sillsalaten »dagen efter».
Higgins håller tal för Confucius på svenska,
och väl är det. att han begagnar sig av detta
språk. Hade Kinagubbarna endast förstått en
20-del av vad han yttrade, hade jag ej velat giva
mycket för hans liv.
Efter det Higgins slutat, giver han Hip Lung
på engelska en fin vink om, att någon bör på
kinesiska tala för Bellman.
»Det allra finaste», upplyser Higgins, »när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
