Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Universitet och studenter i Amerika. Strödda reseintryck af Nathan Söderblom - Sånger i vintern. Af Bernhard Risberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 UNIVERSITET OCH STUDENTER I AMERIKA.
Hvarje skola har sin nia af utvalde bollspelare. De förnämsta universiteten
täfla hvarje vår om »the championship», första platsen. Yale har, tack vare
Stagg, vunnit år från år. I dag gäller det Harvard eller Yale. 5,000
människor äro samlade härute. Yales blå och Harvards mörkröda färger svaja på
hattar och hästar och göra sig på alla möjliga extravaganta sätt i ögonen
fallande i damernas toaletter. Luften genljuder af de tre gånger tre korta »rah»,
an för Harvard, *än för Yale, tills segern börjar bli tämligen viss på de
senares sida. Då sluta lefveropen för Yale, en fin artighet, som ej kunde undgå
att göra godt intryck.
Den smidighet och styrka lika väl som den själfbeherskning, de unge
idrottsmännen utvecklade, var beundransvärd. Säkraste vägen till popularitet
inom amerikanska studentkretsar är att vara framstående sportsman. Den
oerhörda vikt, dessa studenter lägga vid sina atletiska öfningar, förefaller oss
oförklarlig, stundom löjlig, men förvisso utgöra dessa idrotter en riktigare och
manligare rekreation under studiearbetet än vistelsen i instängda och rökiga
kafélokaler. Och endast en sådan harmonisk utveckling af kropps- och
själskrafter, som dessa manliga öfningar gifva, kan sätta Amerikas studenter i stånd
att uthärda det hårda arbete, lifvet af dem fordrar.
Sånger i Vintern,
1.
Ungt hopp.
Solblidt kom det nya år,
men se’n sommarns fröjd förfrös,
linden utanföre står
kal och stel och känslolös. .
Dock — de unga oerfarna
kvistar tro re’n vårluft klarna,
och i hvarje årsspäd topp
tittar fram en ljusgrön knopp,
midt i vintern sofnmarhopp. —-
Snöregn nu mot rutan slår,
och mitt sinne är beklämdt.
Svept i barken linden står
stel och känslolös alltjämt;
men från alla gröna knoppar
droppa stora klara droppar. —
När det unga hopp bedrar,
strömmar tåren strid och klar
snart hvar knopp förfrusit har.
Bernhard Risberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
