Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Något om krigföring.
Då man tänker på nutidens kraftfulla och snabba krigföring, hvilken
icke går ut på mindre än fiendens krossande, så att han nödgas foga sig
efter vår vilja; när man ser, huru masshärarna till uppnående af detta mål
rastlöst marschera dag efter dag, i köld och snö lika väl som under en
glödande sol, hvilka sträckor de på en kort tidrymd lemna bakom sig,
och huru de efter några veckor flytta kriget midt in i fiendens land och
icke sällan föreskrifva honom fredsvillkoren i hans egen hufvudstad, så
förvånas man öfver, att krigen förr kunde draga ut i åratal, att
trettioåriga eller sjuåriga krig alls voro möjliga. Förklaringsgrunden härtill
ligger i de från våra alldeles skiljaktiga politiska och samhälleliga
förhållanden, under hvilka krigen fördes, och i sammanhang därmed i den olika
uppfattningen af krigets ställning till dessa förhållanden.
Ännu under trettioåriga kriget hade kriget vanligen karaktären af en
uteslutande våldshandling. Man gjorde föga skillnad mellan den fientliga
hären och det fientliga landets befolkning; man lät vapnen hafva sin
gång mot den ena som mot det andra, och hela bygdens gagnlösa
sköflande var en loflig sak. Underhållet öfverlemnades ofta åt soldaten
själf, med anledning hvaraf fullkomlig torghandel anordnades i lägren.
Då intet fanns att köpa, eller då ordningen och tukten icke så noga
öfvervakades, tog soldaten med våld, hvad han behöfde och litet till, och det,
som icke kunde bortföras, förstördes vanligen. Att hela krigsskådeplatsen
härigenom småningom blef en ödemark, är allt för tydligt, och denna
sköfling inverkade äfven ytterst ofördelaktigt på krigsrörelsernas
anordnande, då första vilkoret vid hvarje dylik ju måste vara, att hären kan
lefva. Vi finna också, huruledes de flesta krigsrörelser denna tid utgjordes
af enskilda krigståg, ofta utan bestämdt syfte, hvilka mången gång ledde
till ett slag. Om än den ena parten här blef krossad, ty man
genomförde ännu slagen med full kraft, så mäktade den segrande till följd af
underhållssvårigheter eller andra hinder icke draga full valuta af sin seger,
och så småningom utjämnades åter förhållandena. Häraf förklaras krigens
långvarighet. Från denna regel gör Gustaf II Adolf emellertid ett lysande
undantag. Han planlade sin härs underhåll, han förde kriget mänskligt,
och härigenom blef det honom möjligt att utan hinder kunna utföra sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0105.html
