Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvardagslifvet i de italienska städerna.
Det är svårt att förstå, hvarföre så litet af våra dagars nyfikenhet
på det lif, som lefves i andra länder, kommit Italien till del. Just i sitt
nuvarande öfvergångsskede, när det gäller att göra en hel, modern kulturstat
af alla dessa gamla, sinsemellan splittrade och olikartade småstater,
torde det dock, tycker man, kunna ha ett dubbelt intresse.
Det är ingen lätt jordmån som i Italien måste bearbetas af
främjarne af modern kultur. Här är »marken klassisk men sedan sekler
liggande för fäfot», där stenbunden och ouppodlad, som i kulturfientliga
ödemarker, genom öknar och haf skilda från all civilisation; på andra
ställen är den otacksam och styf, genomträngd af fördomarnes och
konservatismens gamla, sega rötter; på åter andra så bördig, att gräs och
ogräs växa om hvartannat i innerlig förening.
Å andra sidan bjuder det, som finns kvar af det gamla, med sina
fäderneärfda bruk och segt kvarlefvande föreställningar, ännu i sina spillror
bilden af ett äldre kulturtillstånd, en gång gemensamt för hela Europa,
hvilket vi andra för längesedan lemnat bakom oss.
Härtill kommer intresset att blicka in i en värld, fullständigt och
uppfriskande olika allt, som man i Norden vant sig vid att anse som det
enda möjliga, det tilltalande och älskliga hos mycket af det, som man
blir förtrolig med; hjärtligheten, ja hjärtevärmen i mottagandet. Trots
den turistström, som årligen vältrar ned öfver Alperna, är Italien i fråga
om gästfrihet ännu kvar på den gamla goda tidens patriarkaliska
ståndpunkt. Och själfva den förening af omständigheter och ömsesidiga
fördomar, som låter främlingsströmmen gå i en fåra för sig, mellan hoteller,
museer och skådespel af »folklif», gör det lätt för en hvar, som på allvar
önskar det, att fä se medelklassens hvardagslif och göra bekantskap med
deras lifsuppfattning. Jag tror icke heller, att någon ångrat sig, som trott
det löna mödan att blifva bekant med italienarne själfva och icke blott
döma dem enligt förutfattade meningar och efter den ofärdiga och
disharmoniska yta, som i de större städerna möter hans blick.
Allraminst ångrar man sig, om man varit intresserad af den italienska
renässansens kulturlif och genom studiet af böcker och konstverk sökt
bilda sig en föreställning därom. Det finns ännu mycket i sättet att se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0145.html
