Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
seklets värsta förbannelser i så bjärt motsats till de välsignelser, hvilka
kunde utgöra dess styrka. — — Eugéne Sues blick, yttrar en af hans
landsmän, har sträckt sig vida, hans flykt omfattar en stor rymd; han
lyfter sig och söker omfatta världen; — — han sväfvar öfver hela
mänskligheten, predikande återlösningen för dess olika släkten, de där ännu i
sitt anletes svett äro nedtryckta till jorden.» Man har sagt, att han
älskar att måla lasten, måla gräsligheter. Sannt, men han gör det i en
bestämd afsikt. Allt detta, som han visar oss, »häntyder på de skadade
ställena, på pestbölderna i våra seder och lagar och blottar dem
skoningslöst, och en förf., som är i stånd att framlägga en fullständig bild
af alla samhällets sjukdomar, som har mod att utan vämjelse skildra den
förborgade och i mörkret smygande lasten, det utaf lagen själf
frambragta eländet i dess gräslighet, — en sådan förf. bör med rätta kallas
moralisk och skall åstadkomma en i högsta grad moralisk verkan, ty han
måste tvinga samhället att reformera sig och nödsaka lagen att straffa,
icke efter en abstrakt morals bekväma rättesnöre, utan efter mildare, mer
mänskliga och mer sedliga grundsatser.»
Påminner icke detta, om Zola och hans principer, då han söker
bevisa naturalismens moralitet? Så nära kan en lärjunge af den franska
romantismen stundom komma Zola och de moderna teorierna. Och dock
torde man med skäl kunna tvifla på, att Blanche, äfven om han
upplefvat denna nya literatur, skulle hafva gillat eller ens hafva förstått den.
Sue var för honom demokraten, folkvännen, mänsklighetens
välgörare, småfolkets beskyddare, despotismens gissel, filantropen, reformatorn.
Sue skänkte sina bilder romantismens konstform och ringde i
stormklockan 1848. Sue var det ideal, August Blanche åtrådde, medan han ännu
drömde om literära triumfer, innan han blifvit kallad att träda upp som
politiker, d. v. s. att praktiskt söka utföra sina skaldedrömmar.
Dessa mer sociala än literära intressen var det äfven, som uppväckte
hans beundran för Schiller. Vid Schillers sekularfest 1859 säges han
representera det ungdomliga hos mänskligheten. Han är ungdomens skald,
skrifver August Blanche; »hos mången sammanfaller första gryningen af
hans idélif, af hans kärlek till frihet och hög mänsklig adel med hans
första bekantskap med den store tyske skalden. Hvem har ej stått med
Posa inför tyrannen, med Wilhelm Tell kämpat för sitt fosterlands frihet,
med Carl Moor rest sig mot usla och eländiga samhällsformer! En
sådan makt öfver mänskligheten har aldrig Göthe eller Shakspeare utöfvat.»
När August Blanche skref detta, var han redan politiker. Blanche
stod då i begrepp att föra ut skaldens idéer, att blifva den nye Moor,
den nye Wilhelm Tell, en ny markis Posa, en ny känslo-politiker!
Nils Erdmann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
