- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1891 /
192

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

människa, och detta just på grund af den uppfattning af språket, som förf. så
talangfullt framställer. Men förutom annat, som ger den senare synpunkten
företräde, tillkommer aktningen för logikens lagar, som förbjuder oss att söka
förklara det bekanta ur det obekanta. Djurens själslif är oss egentligen
alldeles obekant, vi sluta därtill genom analogier från det mänskliga. Vi må
känna äfven detta senare jämförelsevis obetydligt, men i alla fall bättre än det
djuriska. Men vi få då föga upplysning om människolifvets väsen genom att
återföra det till det djuriska. Jag har ett hållfäste, om än ringa — man
säger: släpp detta, så står du säkrare! — I sammanhang därmed anmärka vi,
det förf:s slutpåstående, att människan äfven ur språkets synpunkt visar sig
vara blott ett begåfvadt djur, torde böra anses tämligen förhastadt. Rättare
hade varit att säga, att denna vetenskaps resultat ej lägga hinder i vägen för
antagandet, att hon är det eller något dylikt. Ty språkets uppkomst ur
djurens läten kan väl näppeligen »visa», att människan i det hela blott är ett
högre djur, då ju hos människan finnas många andra bestämningar än språket.

L. H. Å.

*     *
*



Våra tidskrifter. För skolfrågor intresserade vilja vi hänvisa till ett
par enligt vår uppfattning synnerligen märkliga uppsatser i de senast utkomna
häftena af »Nordisk Tidskrift». Den första af dem är en mot det nya
förslaget till skolstadga riktad kritik, undertecknad af lektor Julius af Sillén och
utmärkt, liksom samme förf:s broskyr i latinfrågan, lika mycket genom
innehållets orädda fördomsfrihet som genom formens friska omedelbarhet. Den andra
uppsatsen, som vi åsyfta, hafva vi att tacka O. Hoppe för. Den innehåller
en intressant skildring af den tyska läroanstalt, hvari förf. själf mottagit större
delen af sin skolbildning. Förf. afslutade sedan sina elementarstudier i ett
svenskt läroverk, och det är särskildt de jämförelser, som han därigenom fått
tillfälle att anställa, som synas oss förtjäna den allvarligaste uppmärksamhet.
Jämförelsen är i hög grad nedsättande för de svenska läroverken, både med
afseende på kunskapernas dugande halt och den sedliga andan hos
skolungdomen. Möjligen äro förf:s erfarenheter ej tillräckligt allmängiltiga för att ingifva
någon djupare farhåga för den svenska bildningens underlägsenhet under andra
folks. Dock böra både skolorganisatörer, lärare och föräldrar lyssna till förf:s
manande: gif akt!

»Tidskrift för kristlig tro och bildning» har i innevarande årgångs andra
och tredje häfte lemnat lärorik belysning öfver den af riksdagen föreslagna
ändringen af kyrkolagens bestämning beträffande svenska kyrkans lära, —
dubbelt lärorik därigenom att de båda hvarandra motsatta åsikterna i frågan fått
komma till orda genom olika författares inlägg. Först yttrade sig docenten
H. W. Tottie, som förordar instämmande från kyrkans sida i det nämnda
riksdagsbeslutet; och sedan har biskop U. L. Ullman lemnat en utredning,
där han söker gifva skäl för det motsatta yrkandet. »Är det vår kyrkas
ärliga uppsåt att vilja behålla saken, bekännelse-innehållet, då måste hon äfven
aktsamt bevara kärilet, formen, den i klara, bestämda ordalag uttryckta
bekännelsen» — det är denne sistnämnde förf:s grundåsikt. I jämförelse därmed
anser han den åsyftade öfverensstämmelsen i redigeringen af grundlagens och
kyrkolagens beteckning af Sveriges religion vara af underordnad betydelse.
Tidskriftens utgifvare, biskop K. H. Gez. von Schéele, fogar till sin
ämbetsbroders artikel ett tillägg, hvari han förklarar artikelns intagande i
tidskriften ej innebära någon förändring af den ståndpunkt, som han själf såväl i
»Teologisk symbolik» som genom sitt deltagande i Visby domkapitels utlåtande
i frågan intagit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free