Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Filippik mot vår tid.
Anti-opportunitets-betraktelser.
"I must be cruel, only to be kind."
Hamlet.
I ett föregående häfte af Svensk Tidskrift hafva införts några s. k.
»opportunitets-betraktelser» af Per Trygg med rubrik »Apologi för vår tid». Jag
tror mig veta, att dessa optimistiska reflexioner på många håll väckt anklang.
»Vår tid» — det är ju i själfva verket intet hvarken mer eller mindre än vi
själfva. Ej under därför, att den, som vill tjänstgöra såsom apologet för denna
tid. skall fiqna tacksamma åhörare.
Men jag glömmer aldrig den öfvertygelse, hvarmed en gång gamle
Wilhelm Erik Svedelius uti ett festtal utsade det tänkvärda ordspråket: »Eget
beröm luktar illa» — och han tillade för egen del: »luktar mycket illa».
Redan från estetisk synpunkt gjorde därför opportunistens betraktelser på mig ett
antipatiskt intryck. Och i praktiskt hänseende äro mina betänkligheter än
större. Per Trygg förmenar, att en optimistisk uppfattning behöfver
framhållas, »om ej många äfven af vår tids märkesmän skola förlora hoppet och
försjunka i dådlös förtviflan eller förfalla till slafveri under djuriska böjelser».
Slik farhåga delar ej jag. Åh, bättre rotad är nog själfbelåtenheten. Nej, det
det är tvärtom en vaken kritik, som tarfvas, för att icke vår tids människor
skola försjunka i »dådlöshet» — slumra in i den själfrättfärdiges tunga sömn,
sedan de med egennyttans hänglås väl tillbommat sitt hjärtas alla dörrar.
Det är icke pessimismen, icke dess förtviflan, som är vår tids farligaste
fiende. Nej, dess namn är indifferentismen. Det är liknöjdheten för alla
allmänna intressen, det är den lättsinniga sorglösheten för morgondagen — båda
fotade på en halft optimistisk, halft fatalistisk grund, som vi för närvarande
hafva att frukta mera än alla omstörtningsidéer och alla »det allmänna
missnöjets» yttringar.
När publiken fått en sådan ny sömndryck sig erbjuden, som Per Tryggs
betraktelser; så lyster det därför mig att i stället låta höra några väckarerop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0265.html
