Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nykomlingen etablerar sig i en liten studio vid Via Babuino eller Via
Felice[1]. Han gör besök hos Thorvaldsen, Roms främste konstnär, i hans
atelier vid piazza Barberini[2], och hos professor Fogelberg, som här nere är
ett slags ombud för svenska konstakademien, går resepensionärerna tillhanda
med råd och dåd och sänder hem rapporter öfver deras verksamhet. Han
skyndar till Forum och till Capitolinska museet, till Vaticanen och San Pietro.
En afton i tyskarnes Ponte Molle-orden tillhör ock de första dagarnes
orientering i Rom.
Man träffar landsmännen. När Stäck anländer på hösten 1843, finner
han före sig akademikamraterna Palm, »en utmärkt bra karl, omtyckt af alla»
— Egron Lundgren, »en ung, utmärkt skicklig målare» — Wahlbom, »treflig,
skicklig» — Plagemann, som nästan är att anse som italienare. Qvarnström
— något äldre — är också där. Mandelgren går på apostlahästarne från land
till land, från Rom till Napoli och sedan norrut till Firenze och kanske ännu
längre. Snart tillkomma äfven Scholander, Viktor Enblom, Albert Törnqvist
— arkitekten — och gamle öfverstelöjtnant Södermark med sina båda »gossar»,
sonen Per och löjtnant Troili.
Man gör bekantskap med de danske bröderna — ty här utgöra
skandinaverna ett folk. Hvar man kommer blir man mottagen som en bror, här är
ingen skilnad mellan de store och de små. Ej ens hos Thorvaldsen finns ett
spår af öfverlägsen höghet, och fast Fogelberg är professor, så är han
kamratlik och låter de utsläpta akademipojkarna sjunga ut sina åsikter om saker och
ting, något som ingen dristar sig göra inför storheterna hemma i Stockholm[3].
Det är lätt att bli hemmastadd i det stora konstnärshem som kallas Rom,
att trifvas här, att växa fast.
Man börjar arbeta, kanske ej så ifrigt eller så särdeles systematiskt i
början, men i alla händelser med vida större lust och fart än hemma.
Dagordningen är nästan alltid den samma: arbete från kl. 8 till 2.
Därefter middag, som, vin inberäknadt, kostar ej fullt en franc. Klockan 6 en
kopp kaffe »för 2 skilling svenskt» på caffé Greco eller caffé Belle Arte i
sällskap med landsmännen. Efter kvällsvarden tecknar man alla aftnar efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
