- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1891 /
325

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En här i fält.



Det förhåller sig med de underordnade truppafdelningarna liksom
med de enskilda delarna i en stor maskin; i och för sig själfva äro de
af ganska liten betydelse, det är först, då de på ett lämpligt sätt blifva
förenade i större grupper, och då de sammanslutas till ett enda helt, som
de utveckla all sin kraft. Vid denna sammanslutning är det dock icke
nog med, att alla de olika slagen af trupper eller af maskindelar finnas
till, utan man måste ock för att ernå den största möjliga kraft förena
dem i rätta förhållanden och i lämpliga grupper. Det är sålunda långt
ifrån likgiltigt, huru en här sammansättes i fält.

Af en föregående uppsats känner läsaren redan, att ända intill
franska revolutionen härarnas styrka inskränkte sig till ganska blygsamma
siffror, och sällan, om ens någonsin såg man en härförare förfoga öfver
mera än 80,000 man på ett slagfält; ja, en så stor styrka var till och
med ett undantag. För striden uppsökte man vanligen vida, öppna fält,
där hela hären ordnades i två eller flera långa raka linier, den ena bakom
den andra, vanligen med infanteriet i midten, kavalleriet på flyglarna och
artilleriet dels fördeladt utefter hela fronten på infanteriet, dels förenadt
på lämpliga punkter framför fronten. För, en här, som uppträdde på
detta sätt, fordrades visserligen ett något så när lämpligt förhållande
mellan de olika vapenslagen, men en genomförd indelning i större
truppenheter var af underordnad betydelse; bataljon uppställdes bredvid bataljon,
skvadron bredvid skvadron, och högste befälhafvaren ledde det hela med
tillhjälp af befälhafvare för olika flyglar och linier.

Kom så franska revolutionen och efter henne den förste Napoleon.
De värfvade soldaterna försvunno nu från slagfälten, där de ur hela
folken uttagna stridsmännen trädde i stället. Gränserna för härarnas styrka
försvunno, och den i dem inneboende lifskraften sprängde den stela
stridsformens, den s. k. liniartaktikens trånga band. Man stred, hvar man
träffade sin motståndare, och slagen upplöstes i flera, på olika punkter
samtidigt utkämpade strider. Häraf blef nödvändigt att sammansätta trupperna
i själfständiga enheter af högre ordning, i sig inneslutande alla vapen.
Divisionen (fördelningen) hade liksom brigaden visserligen funnits redan
någon tid, om än deras betydelse icke varit stor; nu tillkom armékåren,
hvars upprinnelse var alla de många små härar, som fransmännen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free