Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undergång» med ens blifvit en storhet. Han ryckes in i börsaristokratiens
förskämda salongsvärld, näres där med smicker, fördärfvas genom kurtis och
förlorar både arbetskraft och arbetslust. Till sist betraktar han sig själf såsom
en genialisk undantagsnatur, som allt kläder, äfven hvad annars är moraliskt
brott. Han förför i denna stämning en oskyldig ung flicka, som förtrotts i
hans vård. Och sedan söker han förgäfves lyckan i förbindelsen med en ung
kvinna, som liksom han längtar bort från den förskämda salongsluften. När
hans offers döda kropp — hon har begått själfmord — bäres in i hans atelier,
förlorar han förståndet. — Denna historia är tecknad med våldsam kraft och
flera episoder däri äro mästerliga. Men det hela gör liksom »Ära» i viss
mån intrycket af brist på konstnärlig måtta och öfverdriftsfri reflexion. Det är
hos Sudermann något af en realistiskt förklädd romantiker. Han är skald och
konstnär i ej ringa grad, men han är ej nog tänkare — ännu.
Till den goda romanliteraturen bör »Grefven» af F. Marion Crawford
räknas. Den har nyligen öfversatts till vårt språk af P. Hedberg (Hugo
Gebers förlag, kr. 2.25). Det är en känslig och stämningsfull själsstudie, egnad
att höra till dampublikens älsklingslektyr — lika oförarglig, som de engelska
miss-romanerna, men af ett helt annat konstnärligt värde.
En bok, väl värd att läsas och begrundas, är »Huru barn icke böra
uppfostras» af F. Nicolaÿ (Hiertas förlag, 6 häften à 50 öre). Med äkta
fransk esprit tecknas däri en följd af exempel på förvänd uppfostran, hvarur
en skatt af goda lärdomar kunna härledas. Det är på en gång en
underhållande och en lärorik bok.
Ej mindre än tre arbeten af den framstående franska psykologen Th.
Ribot hafva nyligen införlifvats med vår literatur, nämligen »Minnets
sjukdomar», »Viljans sjukdomar» och »Uppmärksamhetens psykologi» (Hugo Gebers
förlag, resp. kr. 2.25, 2 o. 2). De äro värdefulla, dessa kortfattade
psykologiska monografier, genom rikedomen af meddelade intressanta fakta. Det
vetenskapliga användandet i dem af dessa fakta kan däremot bedömas olika.
Förf. är positivist och söker åstadkomma en själslära utan själ. Orimligheten
häraf tyckes oss tydligast framträda, då han skall förklara uppmärksamheten,
utan att däri vilja se någon som helst yttring af själens egen energi.
Öfversättningen röjer här och där otillräcklig bekantskap med den psykologiska
terminologien,
S—e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
