Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lady Wilma Neruda-Hallé.
Vår tid är virtuosernas tid. Deras antal uppgår snart till legio, och af
alla dem som uppträda offentligt, trakterande ett eller annat instrument, finns
det knappt någon som icke har att framvisa en hög grad af teknisk färdighet.
Dessa stora fordringar på teknik äro ju i och för sig en god sak. Det
båtar föga att en människa har de allra vackraste tankar, om hon icke kan
det språk, hon vill uttrycka dem på, och på samma vis måste den som vill
prestera musik kunna behärska musikens språk.
Men nu kommer den andra sidan af saken. Det tjänar icke till mycket
om en människa till fullkomlighet har insikt i ett språks grammatik och
syntax, om hon är tom på tankar och känslor, och icke alls har något att
meddela oss på detta nya språk, hon har lärt.
Att endast kunna uppräkna de oregelbundna verberna korrekt, eller i en
enda ström kunna säga hvad alla prepositioner styra, kan väl icke
egentligen röra eller entusiasmera någon att höra!
Och dock är det en liknande slags färdighet, som många virtuoser bjuda
på, och som publiken med största tillfredsställelse lyssnar till. Det framvisas
en styrka, en hastighet, förmåga att kunna träffa rätt vid långa hopp, spela
pianissimo o. s. v., en hel mängd af dessa prof på ren fysisk färdighet, som
goda fingrar och ett långt tålamod kunna bringa det till.
Är det detta en virtuos bjuder oss på, och det göra de alltför ofta — då
tyckes det mig, att cirkus har lika duktiga konststycken att framvisa. — Då
en jockeyryttare hoppar upp på hästen, under det den är i sträckt galopp,
eller låter sig släpas på hästryggen med hufvudet ned, så är det bestämdt både
svårare att lära sig, och kostar större ansträngningar än att spela oktavdrillar
eller de mest stormande passager på ett piano eller en violin, och förtjänar
därför samma bifall, som publiken så frikostigt låter komma
instrumentvirtuoserna till del.
Den exekverande solo-musiken har kommit på den farliga ståndpunkten,
att konsten är i färd med att öfvergå till konststycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0474.html
