Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utilitatem et securitatem patriæ.» Men visserligen räddade han genom
sitt uppträdande reformationen i allmänhet och därmed mänsklighetens
framtid. Och medvetandet härom var hans glädje och stolthet, liksom
det ock må vara vår. Men hvad som i hans egna ögon gaf honom rätt
att lägga en sådan uppgift på sitt folks skuldror, det var att Sveriges lycka
och säkerhet därigenom betryggades. Det är därför ej det abstrakta
idé-kriget, utan det nationella kriget som Gustaf Adolf med sitt exempel
äfven i sin kamp för ideen har helgat.
Därför är ock fosterlandsförsvarets plikt det, som Gustaf Adolfs dag
framför allt inskärper hos hans folk. Och den gör detta nu än mera
allvarligt än vanligt, ej blott för det myckna vi i detta hänseende
försummat, utan ock därför att den politiska horisonten i vår världsdel allt
mer mörknar; och bryter stormen lös, då kan det — nu som på hans
tid — gälla vår nationella tillvaro.
Från studentgeneration till studentgeneration har på sångens toner
framburits löftet: »Med lif och blod försvaras skall den fria jord, som
än är vår». Hafven I, som utgören den nu varande generationen, betänkt,
att det löftets uppfyllande kan komma att kräfvas just af eder? Det är
en fråga, allvarlig såsom döden själf, och den frågan riktar till en hvar
af eder den stora skugga, som vi i afton hafva frambesvurit. Och ej
blott eder, I unge, utan en hvar ibland oss frågar hon: »Ären i beredde
att offra kraft och egendom, eget lif, eller lif, som äro för eder kärare än
edra egna, för att åt efterkommande kunna lemna i arf den nationella
själfständighet och kultur, som jag med offret af mitt eget lif åt eder
betryggat?»
Må vi hvar i sin stad så besvara denna fråga, att svaret blifver ej
en öfvergående känslostämning, utan en insats i vårt lif. Då och endast
då hafva vi rätt begått denna minnesfest. Må i denna anda den store
hjältekonungens minne lefva och verka ibland oss!
S. J. Boëthius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
