Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna insikt intet fått betyda för nutidens lif. Vi veta, att den psykologiska
förklaringen till flertalet af vår egna egenskaper är att söka hos våra förfäder,
men ändå ha vi förlorat intresset för dessa våra föregångare. Vi veta, att nutidens
samhällsformer äro frukterna af gångna generationers lif och lefnadssätt, men
ändå hafva vi uppgifvit pieteten för fäderneslandets minnen. Vår vetenskap
säger oss, att den kommande generationen väsentligen skall bli sådan, som den
måste blifva i följd af det arf, vi lemna den, och den uppfostran, vi egna den.
Men ändå njuta vi sorglöst vår dag, i värsta fall tröstande oss med det
hjärtlösa »après nous le déluge».
Pessimisten skulle lösa antithesen på det sätttet, men månne ej
sanningen medgifver en mildare tolkning?
Medvetenheten och reflexionen verkar på alla områden i början
söndrande och splittrande, men blott för att sedan binda samman så mycket fastare.
Så börjar förståndskritiken med att lossa den religiösa trons band, men slutar
med att säkrare knyta till dem. Så har också reflexionen t. ex. inom
äktenskapsfrågan i våra dagar ledt till upplösning af den naiva auktoritetslydnaden
på det området, men resultatet har dock redan visat sig blifva det, att den
makt, som ryckts bort från den yttre legaliteten, har i stället med så mycket
mera bjudande majestät återuppstått såsom ett den inre frihetens pliktbud.
På samma sätt torde det ock förhålla sig med nutidens förhållande till
det förflutna och det kommande. Den naiva, halft omedvetna pieteten för
båda försvann i mångt och mycket för förra århundradets torra
upplysningskritik. Men ju allvarligare kritiken gått till djupet med historiens problem,
desto djupare har ock medvetandet om tacksamhetsskulden till det förflutna och
ansvarighetsplikten för det kommande trängt mänskligheten in på lifvet. Och
alla de, som fullt stå på vår tids andliga ståndpunkt, känna sambandet
mellan åldrarna allvarligare, än någon föregående tids människor det gjort —
allvarligare och ansvarsfullare. Att den stora mängden ännu ej nått deras
ståndpunkt, utan ännu lättsinnigt dröjer kvar vid förra seklets individualism,
är blott hvad som ligger i sakens natur.
Vi vilja sålunda icke medgifva trovärdigheten i Ahasverus’ spådom för
mänskligheten. Det är sannt, mänskligheten har på det ifrågavarande
området lemnat barndomens lyckliga oskuldsår. Men det är icke ålderdomens
minnessvaghet och hopplöshet, som brutit in, utan mannaåldern med dess
kritiskt pröfvande ande och vakna lust att arbeta i nutidens uppgifter.
S—c.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
