Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efterskrift.
Innan föreliggande årgång af tidskriften afslutas, vill dess redaktör begagna tillfället för
att särskildt fästa uppmärksamheten på ett förhållande, hvilket väl torde vara själfklart för
många tidskriftens läsare, men som dock måhända en gång för alla bör uttryckligen omnämnas.
För förebyggande af missförstånd vill jag nämligen framhålla, att jag naturligen ej är
personligen solidarisk med alla de åsikter, som af skilda författare i tidskriften uttalas, utan
på många enskilda punkter kan vara af motsatt mening och dock anse uppsatsen i oförändradt
skick böra delgifvas allmänheten.
Såsom exempel på sådana meningsskiljaktigheter må det tillåtas mig att framhålla
följande frågor, i hvilka jag ock gärna vill uttala min åsikt.
Professor Boëthius säger i sitt Gustaf-Adolfs-tal (s. 486), att väl “den enskilde må hafva
lof att strida för idén i allmänhet, men en regent, som inlåter sig i krig, han drager faror
utan tal öfver ett helt folk, öfver millioner andra än sig själf, och därtill är han ej berättigad,
om ej detta folk, dessa andra, ha ett omedelbart intresse af krigets mål“. Och denne tillämpar
detta på Gustaf II Adolf och dennes deltagande i trettioåriga kriget så, att om han beslutat
sig därför blott för att hjälpa Tysklands protestanter, så hade han varit en fantast; såsom
fosterländsk statsman kastade han Sverige i striden, “därför ock blott därför att reaktionen i
Europa var en fara för hans eget folk“. — Jag vill ej inlåta mig på den historiska sidan af
detta påstående, men vill inlägga min reservation mot den princip för politiskt och moraliskt
bedömande af regenters handlingssätt, som den ärade talaren förfäktar. Jag kan ej dela denna
teori om en dubbel moral, en för den enskilde, en annan för staten och statsmännen; utan
anser jag, att en stat lika väl som en enskild under vissa gifna förhållanden kan hafva plikt
till själfuppoffrande handling, och att då dess styrelse eger att utföra den plikten, utan att
blott se på sitt eget folks omedelbara bästa. Det finnes ett högre mål för folken, lika väl,
som för individen, än det jordiska bästa. Den af talaren framställda åsikten förefaller mig
förutsätta en rest af oorganiskt uppfattningssätt i fråga om staten och dess regering. Vore
regenten blott ett ombud eller en sorts förmyndare för folkviljan, kunde konsekvensen blifva
den af Professor Boëthius framställda åsikten. Men fattas han däremot, så långt hans verkliga
makt sträcker sig, såsom statens representant, så har han ej blott att bevaka statens
rättigheter och “omedelbara intressen“, utan ock att å dess vägnar utföra dess plikter, hvilka
såsom sagdt kunna i vissa fall innebära själfförsakelse. — Att jag härmed ej velat försvara ett
fantastiskt ridderlighetssvärmeri inom politiken, torde väl ej behöfva särskildt framhållas. Jag
har blott velat göra gällande det, att den sanna realpolitiken ej behöfver vara identisk med
folkegoismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0639.html
