Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En afvikande mening hyser jag ock i en ej oviktig fråga, hvari förf. till uppsatsen om
“Olika världsåskådningar“ uttalat sig (s. 501). Jag kan nämligen ej dela L. H. Å:s åsikt, att
“den historiske Jesus är oss mer obekant än de flesta världshistoriska personligheter“.
Betraktas frågan rent empiriskt historiskt, med kritisk värdering af de föreliggande källorna, så
tror jag tvärtom, att vår religions stiftare är oss t. o. m. lika historiskt bekant, som t. ex.
en Alexander den Store, och bättre känd i lif och lära än en Sokrates. Här är dock ej
platsen att närmare motivera detta påstående, ej häller att däraf utdraga konsekvenserna.
Ännu större hafva mina betänkligheter varit vid den i detta sluthäfte införda uppsatsen
om “Kristendom och kultur“. Den däri gjorda skillnaden mellan en kristendom utan dogmer
och en dogmbildande kristendom anser jag ohållbar och vilseledande. Dogmerna äro intet
annat än försöken att i gemensam förståndsuppfattning formulera religionens innehåll. Och
liksom individen ej kan undvara hvarje af hans förstånd gjordt försök att fatta religionen,
lika litet kan kyrkan någonsin vara utan dogmer. En fullkomligt dogmfri kristendom har
därför aldrig funnits och kommer aldrig att finnas. Det gäller blott att få dogmerna att bättre
motsvara religionens hjärteinnehåll; och det försök att besvara frågan, hvad kristendomen är,
som uppsatsens förf. själf gör, är äfven det ett dogmatiskt uttalande. — Att man under olika
tider haft bättre eller sämre insikt i alla dogmers relativitet, förnekas ej härmed, lika litet
som att en skadlig formalism på detta område, liksom på så många andra, har förekommit
och förekommer samt bör bekämpas.
Till sist — på årgångens sista rad — ett aktningsfullt tack både till författare och
publik för samverkan för de mål, som tidskriften satt sig före, och en vördsam begäran för
dessa måls skull om fortsatt och ökad sådan medverkan.
Upsala i Januari 1892.
Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
