- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Femte årgången. 1895 /
13

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13

som väl också hastigt nog reducerats, ifall icke det på litet nytt hungriga
publikum en tid beundrat hjältarne. Om en individ, t. ex. ett
storstadsbarn, när sin själ med det ungkarlslitteraturen och varietéen erbjuda och
sin kropp med bastanta supéer och mycket sprit och sedan flitigt firar sina
sabbatstider i venuskult — ja, så blir han med tiden "ovanlig" i sexuellt
afseende. Men det är ju ingenting att hofvera sig öfver.

Den en tid moderna s. k. pessimismen var i sina vulgära och
imiterade former ett sträfvande att "sätta sig öfver allting". Det kallades
genialt. Det var en tid modernt att gå omkring och visa den blaserades
äckel öfver allt och så möjligen väcka andras äckel. Den rollen — också
en roll! — att spela vomitiv är väl ej populär längre. Den sunda
människan begrep, att det icke var något märkvärdigt med öfverlägsenheten
i fråga. Man behöfver ju egentligen blott skaffa sig magsyra, så är den
geniala, universellt-kritiska stämningen gifven. Och det kan man skaffa
sig på många sätt. Den ofvan omnämnda könsmänniskan hade nog i regeln
magsyra på morgnarne — och var hon författare, märktes det, äfven när
hon deklamerade om lifsglädjen.

I den perioden alstrades stundom en varietet af förevarande sjukdom,
som man kunde kalla "öfversitteri öfver sig själf". Jag tänker på en
gammal kamrat, som hade detta till sin specialitet. Han började sannolikt
ganska tidigt att förakta sig själf i ett föregående stadium — jag har skäl att
förmoda, att sjuåringen djupt föraktade femåringen. Skolgossen grinade
åt barnet och dess dumhet. Studenten gjorde i sin ordning narr af
skolgossen. Förmodligen ser nu mannen öfverlägset ned på studenten. Jag
undrar, om gubben skall fortsätta på samma bana? Där brukar det väl
annars vända på sig — känslan af att det går bakåt är då alltför liflig.
Men möjligen blir vännen P. sig själf trogen intill ändan, så att man ännu
på kadavret skall kunna se den stereotypa öfversittarminen sitta kvar, som
ville han ännu i döden hånskratta åt lifvet. — Det har nog gått så med
åtskilliga af den mannens andliga bröder, att de blifvit själfmördare af purt
öfversitteri. — —

Öfversitteriet är icke blott en individuell företeelse. Det låter sig
också konstateras hos generationerna i deras förhållande till hvarandra.
Man skulle därför med skäl kunna tala om ett världsåskådningarnes
öfversitteri. En ny på sin tid modern företeelse brukar hafva många ord om
öfvervunna ståndpunkter. Den som t. ex. känner Strauss’ historia —
författarens till Jesu lif — erinrar sig, huru för honom den ena ståndpunkten
efter den andra blef en öfvervunnen, så att hela hans lif bestod i att öfver-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:17:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1895/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free