Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 OM ÖFVERSITTERI.
kunna förstå. Om en liten litterär "öfvermänniskas" anspråk kunde
öfversättas för menige man, så skulle de icke beundra. Möjligen skulle de för
ett ögonblick gripas af förundran, men också blott för ett ögonblick för att
sedan sannolikt brista ut i skratt öfver anspråkets brist på proportion. —
Sannolikt hafva anhängarne af "herremoralen" icke tänkt sig, att det är i
dessa breda lager afgörandet kommer att ligga — afgörandet mellan
"öf-versittaren" och dess antipod; vi kunna populärt kalla dem: antikrist och
Kristus. — Om någon modern litteratör verkligen på allvar tror sig vara en
Johannes Döpare, så gör det väl också på litet hvar snarast ett komiskt
intryck. Man undrar huru de kunnat bli så stora i sina egna tankar. Men
— "allt är möjligt för dem som tro". Äro de "den ondes"
föregångsmän, ha vi åtminstone all anledning att räkna dem bland de mindre
profeterna.
En sak synes mig emellertid värd att anmärkas. Man har definierat
den utlofvade öfversittaren såsom absolut ond. Detta är väl knappt
tänkbart i den meningen, att han skulle kunna vinna sin storhet rent ut på
ondskans tydligt uttalade program. Man skildrar honom såsom den
ab-soluie egoisten. Han synes mig otänkbar såsom sådan; ovillkorligen måste
en skyddande förklädnad* anläggas. Det måste vara i kraft af något
socialt värderadt, vore det än så tomt som fransk gloire, som han skulle få
de mindre egoisterna under sig. Han måste nog basera sin öfverlägsenhet
på något, som åtminstone låter sig tros såsom godt. Vore han absolut
ond, och det på allas bekostnad, synes den fysiska existensen omöjlig —
och en sådan skall han väl ha, förmodar jag. Äfven om ingen man hade
mod nog att slakta odjuret, så finns nog alltid någon Charlotte Corday
som tar till knifven — åtminstone kvinnan skulle instinktmässigt känna, att
enhvar har plikt att förpassa varelsen till dödsriket. Om rätten därtill kan
det ju icke vara tal. Men om denne absolut onde kommer och börjar
praktisera sina idealer, sätter man honom sannplikt, långt innan han sitter
på världstronen, i den innersta cellen af Lombrosas moraliska dårhus.
Ännu är det blott fråga om estetiska och möjligen "socialistiska"
profeter till honom. Somliga hylla visserligen den teorien, att man skall
oskadliggöra rofdjur, äfven om de endast bruka munnen och ännu ej tagit
till klorna. Det vore kanske lika godt det — om någon god djurtämjare
kommer, så gör han det sannolikt.
Han skulle icke lyckas, säger någon. Du har ju själf sagt: "man
kommer ej åt trossaker med yttre vapen". — Jo, om en som är starkare
i tron kommer med vapen i hand och för dessa vapen "i tron", så segrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
