Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 SPANSK NUTIDSLITTERATUR.
Bazin och den berömde Sr. de Pereda rörande befogenheten att beskrifva
det mer eller mindre verkliga väsen, som vi kalla ’stora världen’, utkom denna
roman (Pequefteces) och presenterade sig icke såsom en konstprodukt, utan
rent polemiskt, såsom en fotografi af detta omdisputerade, ryktbara väsen.»
I det spanska originalet finnes ett företal — som uteslutitsiden svenska
öfversättningen och ersatts med ett »Förord till den svenska upplagan» — där
författaren bl. a. säger: »Kom väl ihåg, att ehuru jag synes vara
romanförfattare, är jag endast missionär; och likasom i forna tider en klosterbroder
tog ett bord eller hvad som helst till predikstol på hvilken offentlig plats
som helst och därifrån predikade hårda sanningar för dem, som icke gingo i
kyrkan, talande till dem på deras eget grofva språk, så bygger ock jag upp
en ställning på sidorna i en roman och predikar därifrån för dem, som eljes
icke skulle höra mig, och säger dem på deras eget språk sanningen så
osminkad, som den aldrig skulle kunnat uttalas under templets hvalf.»
Hvad han icke fick säga från predikstolen, det har han nu sagt i sin
Pequeneccs.
Den förre restauratorn, Luis Coloma, skrifver ifrån klostret, dit han dragit
sig tillbaka, när allt ute i världen log emot honom, en satir öfver denna
restauration, gör likasom en offentlig bikt, där han lägger i dagen en själ, som
brinner icke blott för att restaurera en gren af den bourbonska dynastien
utan äfven den tro och de idéer, som han anser oskiljaktiga från den
alfon-sinska saken.
Padre Coloma har genom Pequéheccs inrangerats bland naturalisterna,
och denna inrangering synes han hvarken förneka eller bekymra sig om. Han
inskränker sig att förklara, att sedan Fernån Caballero formade hans litterära
smak, har han, utan att förlora ur sikte hennes lärdomar, förts med af de
moderna strömningarna. Han skrifver såsom det för Ögonblicket utgår ur hans
inre, och om han skulle tillhöra någon bestämd, modern skola, är detta blott
en tillfällighet.
Därmed må nu förhålla sig huru som helst, för närvarande är hans
naturalistiska realism den mest moderna och accentuerade, som en spanjor i våra
dagar kan adoptera.
För en skarp observatör som P. Coloma kunde den spanska
aristokratiens lyten icke undgå uppmärksamhet, och han går till botten med dess brist
pà moralisk kraft, som hindrar den att vara trogen den gångna tidens idealer,
institutioner, religion, att öppet och ärligt mottaga det närvarande och hoppas
pà och arbeta för framtiden. Den blinda, konservativa alfonsismen är
aristokratiens synd i P. Colomas ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
