Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föregångare har såsom hon förmått skapa lefvande taflor af svenskt hvardagslif inom
olika samhällsklasser. »I en koja kring en spis», — i prästgården, där det
»slamrades i mortlar»; — på herregodset hos den gamla skinntorra grefvinnan,
öfverallt är hon själf hemma och gör andra hemmastadda. Också är intresset
för hennes dikter ännu allmänt. De hafva flere gånger varit omtryckta, senast
i illustrerad upplaga. Ingen svensk författares verk af så hög ålder torde vara
så litet föråldrade.
Fredrika Bremer var, om jag ej misstager mig, — den första, som
uppfann och använde den sedan ofta sedda titeln »Teckningar ur hvardagslifvet».
Skildringarna hålla hvad titeln lofvar, men röra sig egentligen blott inom högre
klasser, och skulle knappast vunnit så liflig beundran, om de ej varit uppburna
af en kvinnlig individualitet, begåfvad med fjärrskådande siareblick och en ande
så högstämd, ren och varm, att den adlat hela hennes författarskap äfven de
senare delarna, där tendensen gjordt för stort intrång på den estetiska
konceptionen.
Svenskt hvardagslif i växlande former, främst sjömanslifvet har Emilie
Flygare-Carlén tecknat med en schwung och en trohet, som bära vittne om
djupa intryck från den tidiga ungdomen, och som gjordt hennes romaner till
en kär läsning för gemene man. Den lediga stilen, raskheten i skildringarna
och det spännande i situationer och intriger, allt detta skall säkert ännu länge
skaffa henne talrika läsare.
Bland äldre svenska författare finnes knappast någon, som förmått så som
Fr. A. Dahlgren sätta sig in i svenska allmogens tale- och åskådningssätt, och
som med så mycken humor, komik och medkänsla lyckats måla dess olika
individualiteter. Hans »Viser på Värmländske Tongmåle» inskränka sig till
ett litet tunt band, men det är ett juvelskrin, hvars alla smycken äro äkta,
emedan de alla vittna om snille och originell begåfning. Därför skola de
skänka glädje äfven åt kommande generationer och ej dö, förr än
folkbildningen utrotat den provinsialism, som gifvit dem sin form.
Men alla dessa författare tillhöra det förflutna, alla utom den sistnämnde
hvila i grafven; — och äfven han har offentligen sagt farväl och
tillkännagifvit för sin andes afkomlingar, att de ej kunna vänta flere syskon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
