Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
SVENSKT HVARDAGSLIF. 34
för närvarande i Sverige ingen så populär författare som Sigurd, och säkert
är att hos oss högst få diktsamlingar erhållit tvenne upplagor på så kort tid
som Snorres »Bitar».
Som skäl till den lysande framgången kan ej anföras det i dylika fall
ofta förekommande, att skandalen i en eller annan form lockat läsare. I dessa
böcker porträtteras, karrikeras och exponeras inga enskilda kända personer;
ej heller framställas i bearbetning och genomskinlig förklädnad bekanta och
pikanta familjedramer till näring för skandalhungern. Det är ej individen som
sådan och hans säregna lefnadsöden, som skildras; — det är typer af personer,
händelser och samhällsförhållanden, som under många växlande
biomständigheter förekomma, och som äro karakteristiska för tiden och nationen.
Skildringarna äro icke speciella utan generella. Många exempel från båda författarne
skulle kunna bestyrka påståendet, # t. ex. berättelserna Fru Vesterbergs
inackorderingar, Fröken Jennys konditioner, Sm&stadslif m. fl.
Ej heller kan man med fog säga, att dessa författare göra reklam för
sina böcker genom att ockra på smaken för bohémelitteratur. De tvärtom
undvika ämnen af tvetydig beskaffenhet. I ett af sina företal undrar Sigurd, om
han i sin roman skall lyckas fangsla läsarens uppmärksamhet, fast han icke
tillgripit lockbetet af »skandal och förförelse». Han tycks vunnit sitt mål att
döma af bokens afsättning.
Man måste söka andra skäl till Sigurds och Snorres framgångar. Några
bland dem äro ej svåra att finna. Pessimismen inom vissa riktningar af vår
moderna skönlitteratur börjar trötta och väcka leda. Publiken opponerar sig
mot dessa teckningar med kolpenna, där man ofta tvingas att sällskapa med
personer, som egentligen höra hemma på sjukhus, tukthus eller dårhus. Man
böljar känna vämjelse vid de många berättelserna, hämtade från den fysiska
och psykiska patologien och från brottmålsprotokollen. Sådana berättelser, om
gjorda med talang, borde snarare intressera läkaren, juristen eller psykologen
än en vanlig läsare, som förnämligast söker i skönlitteraturen andlig
vederkvickelse och estetisk njutning. Det kan sättas i fråga, huruvida icke Zola’s
grundtanke i »le roman expérimental», eller i allmänhet sammanblandningen
af vetenskap och konst är ett stort estetiskt misstag, hvilket, där det fått insteg,
hämnat sig på alla slag af konstnärlig produktion, ej blott på den skönlitterära,
och som äfven utsträckt sitt menliga inflytande till andra för mänskligheten
viktigare områden. Det kan sättas i fråga, huruvida ej en sant konstnärlig skildring
af människolifvet är till större verkligt gagn för den psykiska vetenskapen än
denna skolas quasi-skönlitterära quasi-vetenskapliga alster, i hvilka de båda
olika principerna neutralisera hvarandra. Men en undersökning härom, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
