Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKT HVARDAGSLIF.
37
Sigurds förmåga att roa människor bidrager väsentligt till hans stora
popularitet. Hans teckningar äro raska — några få penndrag, och personer
och situationer stå lefvande inför läsarens ögon. Han har ett outtömligt förråd
af tokroliga infall, vändningar och hugskott. Djupast sedt torde bifallet dock
lika mycket härröra dels från hans val af ämnen, hvilka i allmänhet äro så rent
mänskliga, att de måste tilltala en vid läsekrets, och dels från hans lifliga
samkänsla med sitt folk, en samkänsla, som lärt honom uppfatta och värdera sällheten
af svenskt hemlif med kärlek till vif och egen torfva. Han sympatiserar med
bonden, arbetaren och herremannen i deras släp för utkomsten, i deras
segerkänsla vid medgången, deras undergifvenhet vid förluster och olyckor. Sådana
stycken som Bara en ko, På pliktens väg, Gamla fruti och Unga frun, Ett
dödsfall och många, många flere bära vittne härom. Han älskar den fattiga
modern, det sträfsamma bondeparet, som arbeta och försaka, på det sonen må
komma fram i världen. Temat återkommer ett par gånger, om ej flere, alltid
lika djupt kändt, lika varmt och sympatiskt skildradt. Han har sett, d. v. s.
haft öga för dessa förhållanden, och känt varmaste deltagandet för de ringa
och förbisedda. Dessa intryck i en andlig jordmån, mättad med humor,
iakttagelseförmåga och kvickhet, hafva alstrat bilder af svenskt hvardagslif hos de
klasser, som draga dagens tunga och hetta, och som utgöra nationens must och
märg: — bilder, hvilka i trohet, lif och omväxling lämna föga öfrigt att önska,
och som därjämte äga förtjänsten af att vara ej blott sunda utan äfven fina och
sköna. Sigurds skarpa öga upptäcker guldet i malmen, och förbiser ej det inre
värdet för den råa ytans skull.
Hvad här yttrats om Sigurds skriftställeri rör endast hans skönlitterära
verksamhet. Men äfven denna har ej idel ljussidor. Hos honom finnes en
besynnerlig blandning af motsatser, af en nästan kvinnlig finkänsla och
råbarkad pojkaktighet, af humor och burlesk, af innerlighet och groft uppsluppet
skoj. Han faller ibland ur sin roll och berättar själf i en ton lika simpel som
Kalles på Skogen, minus provinsialismerna.
Men man bör ej heller för strängt nagelfara med en komiker, om han
stundom är grof, ja tillåter sig en och annan plumphet, när den passar i stycket
och ej är osedlig. Hos Holberg och Fr. A. Dahlgren m. fl. förekomma uttryck
af sann och oskyldig komik, men hvilka dock äro alltför burleska att kunna
föredragas på en societetsafton. Det vore en estetisk förbrytelse att utmönstra
sådana oskadliga utbrott af ett komiskt skaplynne. En författare skulle då aldrig
hafva rättighet att måla en rå och själfvisk, retlig och retsam person sådan som
herr Petterson i sina huspredikningar. Men Sigurd är någon gång i oträngda
mål både rå och plump och därtill osmaklig, att ej säga vidrig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
